Medmänniska - vart tog du vägen?
Som bekant är människan ett flockdjur. Man skyr ensamheten och söker sig till andra som man känner gemenskap med. Detta har historiskt varit ett sätt att överleva, men har samtidigt gett upphov till massor av konflikter och fullskaliga krig. Vi ser liknande mönster även hos andra flockdjur i vår värld.
Moderna tänkare säger att vi på senare tid anammat ett allt mera individualistiskt levnadssätt. Sociala media ger ytterligare understöd för denna utveckling. Man sitter hellre hemma framför sin skärm än söker fysiskt kontakt med andra människor.
I länder som Japan har detta redan blivit ett allvarligt samhällsproblem, eftersom även kontakten med det motsatta könet där blivit lidande, med minskat barnafödande som följd. Hos oss klagar ideella föreningar på att det numera är nästan omöjligt att få människor att komma till olika, fysiska möten.
Samtidigt ser vi att samhället har delats, med stora sociala problem som följd. Medmänskliga kontakter mellan de välbeställda och de som är mindre lyckligt lottade har minskat eller upphört helt. Av rädsla för omvärlden bygger man murar kring den egna gruppen. Aggressiva rop på hjälp med detta murbyggande i form av fler lagar och strängare straff för dem som gör fel hörs hela tiden.
Naturligtvis måste vi ha en polis och ett rättsväsende som kan försvara rättssamhället, men detta räcker inte. Själva samhällsklimatet behöver också förbättras.
Vi kan börja med oss själva. Det är Du och jag som återigen måste börja betrakta människorna utanför den egna flocken som medmänniskor och söka kontakt med dem. Detta är, och har alltid varit, den bästa grunden för en lyckad integration och för en gemensam välfärd.
Opersonliga insatser från samhället ger inte alls samma effekt som dessa personliga kontakter. Det bästa som kan hända är alltså att vi lämnar rädslan för främlingar, bekvämligheten eller (hemska tanke) hatet bakom oss och öppnar upp för nya, givande personliga kontakter.
På internationell nivå ser vi mycket oroväckande tendenser, där gränsöverskridande samarbetsavtal bryts på löpande band. Länder där nationalismen har vuxit sig stark inskränker yttrandefrihet och andra mänskliga rättigheter. Människor från andra länder, med avvikande etnisk eller religiös bakgrund är inte längre välkomna där. Detta är alla krigs moder.
Vi är alla medmänniskor, glöm inte det!
Kent Alm, politiskt obunden
