När feghet får avgöra regeringsbeslut
Ukrainska Iryna Zamanova, som förlorade ett ben vid terroristattentatet på Drottninggatan 2017, får inte stanna i Sverige. Hon kämpade sig upp ur sjuksängen och vittnade mot terroristen Rakhmat Akilov. Nu har tacken kommit från ”den moraliska stormakten” Sverige. Förra veckan beslutade nämligen regeringen att inte behandla hennes nådeansökan. Därför ska hon utvisas. Ärendet har tidigare avgjorts av migrationsverket respektive migrationsdomstolarnas olika instanser.
Människor med en fungerande moraluppfattning har naturligtvis all rätt att vara upprörda över det fattade regeringsbeslutet. Jag tror att det just därför finns anledning att stanna upp och kritiskt granska den politik som just nu förs. Redan under alliansregeringen "juridifierades” migrationspolitiken. Makten över migrationen flyttade i och med detta från politiska till juridiska organ. Samtidigt införlivades en rättslig terminologi i inrikespolitiken.
Justitieminister Morgan Johanssons motivering till att regeringen inte behandlar nådeansökan utgör en mycket god illustration. Han medger att det känslomässigt är ett svårt beslut, men att regeringen måste följa lagen och fattade domstolsbeslut. Regeringens beslut är så att säga juridiskt, snarare än moraliskt, rätt. Statsvetaren Barry Holmström konstaterade redan för tjugo år sedan att det alltid kommer att finnas frågor som det inte är så frestande för sittande regeringar att behöva ta ansvar för. Det är i dessa situationer närliggande för dem att hänvisa till ett auktoritativt domstolsutlåtande. Morgan Johansson är själv inte utbildad jurist utan har bara anpassat sig till en allmänt rådande ansvarsflykt i svensk politik.
Migrationspolitiken har alltsedan Sverigedemokraternas intåg i riksdagen blivit en öm tå för den röd-gröna regeringen. Socialdemokraterna förlorar över tid sina traditionella väljargrupper i LO-kollektivet. Just därför vågar den sittande regeringen inte bevilja någon nådeansökan inom migrationsområdet, vilket regeringen naturligtvis skulle ha kunnat göra om den hade varit intresserad av Iryna och hennes dotter. Fallet är i sig så unikt att det knappast kan styra någon rättspraxis.
Torgny Klasson, liberal kommunpolitiker, Växjö