Annons

Nu har länsstyrelsen gjort bort sig

Läste återigen i härvarande tidning om ”Langes skylt”. Jag trodde i min enfald att länsstyrelsen till slut skulle bevilja det sökta tillståndet, men tyvärr så blev det inte.
Insändare • Publicerad 10 december 2019
Detta är en insändare i Smålandsposten. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.
Nyheten om att inte Langes inte får ha skylt längs med 23:an väcker reaktioner.
Nyheten om att inte Langes inte får ha skylt längs med 23:an väcker reaktioner.

I det aktuella reportaget kan man läsa om hur länsstyrelsejuristen Henrik Skanert talar om det aktuella ärendets stora svårighetsgrad och vrider sig likt en orm i fruktlösa försök att förklara bakgrunden till beslutet.

Till yttermera visso har han inte besökt platsen för skylten, utan åberopar istället Google earth. Detta trots att handläggningstiden inte synes kort. Allt synes dock inte från ovan, oaktat teknikens framsteg.

Annons

Jag har kört den aktuella vägen varje dag eller vecka i mer än 30 år (senast i fredags) och har väldigt svårt att förstå jämförelsen med Huseby-skylten, som samma länsstyrelse godkänt, enär den anses mindre trafikfarlig.

Detta är objektivt sett ren och skär lögn. Om man överhuvudtaget skall tala om trafikfara, så vill jag erinra om att den, dessutom stora Husebyskylten, är belägen i en backe där man knappast ser den mötande trafiken, förrän ganska nära inpå. Också en vanlig väg med mötande trafik utan någon form av mitträcke eller annan separation.

Dessutom kan man i härvarande område också ofta se tillfälliga skyltar för julmarknader och andra jippon på Huseby. Om dessa har eller kräver dylika från handläggningssynpunkt svåra tillstånd är för mig okänt.

”Langes skylt” var avsedd att placeras längs samma väg längre söderut, dock på en raksträcka och på ett nyare avsnitt med mitträcke och 2+1-trafik och viltstängsel, samt jämväl på vissa ställen också sidoräck. Hur man här kan tala om trafikfara på grund av en eventuell skylt är för mig fullständigt oförståeligt. Den som upplever detta, måste ha en så pass nedsatt läs- och uppfattningsförmåga att vederbörande icke borde ha begåvats med körkort.

Jag har tidigare härstädes nämnt hur den praktiskt inriktade förre landshövdingen Wiggo Komstedt i slutet på 1900-talet informellt tog tag i samma fråga och såg till att skylten fick vara kvar. Och det har den varit ända tills nu, då någon bokstavstrogen byråkrat på Trafikverket åter väckt liv i ärendet. Jag ställer mig därför osökt frågan, om det inte nu längre finnes någon ledande tjänsteman på länsstyrelsen med kurage och sunt förnuft, som kan tillse att dylika obegripliga och oförklarliga skyltbeslut inte fattas.

Olle Nilsson, fd länsstyrelsetjänsteman

Annons
Annons
Annons
Annons