Hoppfullt om vänskap

Det är också titeln på Åsa Mendel-Hartvigs och Ane Gustavssons nya bilderbok. De har gjort böcker tillsammans förut, en hel rad om Otis har det blivit. Mendel-Hartvig är annars utbildad journalist och skriver för barn upp till sju år. Gustavsson är illustratör och altviolinist, och har bland annat gjort bilderboken Drillar och draköron med Lennart Hellsing.

I vakna min kastanj får vi följa ett litet barn som bor i en lägenhet i en icke namngiven stad. På gården utanför fönstret finns ett stort träd som har stått där i säkert hundra år. I bokens vintriga början syns huvudpersonen klippa ut egna lövformer som fästs med tejp på fönstret i perfekt linje med grenarna, allt för att påskynda blommor och taggiga kastanjebollar. Redan där mumlar boken om ett speciellt bildberättande.

Själva texten är inledningsvis lite seg i sitt beskrivande av blad och turordning, men den vänder ganska snabbt till en mer dramatisk saga med flera lager av kontrasterande hot och drömmar. Snart står jaget som en kompletterande sol och lyser med sin ficklampa på stammen för att skynda på livet, men ingenting händer. Då kommer Hon-som-äger-huset och klargör burdust att det är dags att såga ner trädet.

Men vad ska det lilla barnet göra för att förhindra detta? En flytt upp i trädkronan blir till slut sista utvägen. Då börjar trädet prata och avslöjar genom små historier en hel del om hur det fungerar med fröer och livets gång.

Gustavssons stämningsfulla bilder gestaltar skeendet med ömsinta möten mellan det mustiga och skira. Men de berättar också egna historier. Här finns till exempel en ballong och en katt som i periferin underfundigt lever sitt eget liv. Imponerande är också hur speglingar i fönsterglas och skiftningar i fasader blir bärare av egna bilder, samtidigt som även de berikar huvudspåret.

Vakna min kastanj är en både vemodig och hoppfull bok om vänskap och natur. Här trängs olika perspektiv lärorikt med omsorgstankar och en dramatisk bildvärld.

JONNA FRIES