Så blir du en bättre förhandlare
– Börja med att undersöka föräldrarnas behov, föreslår Hans Lindberg, som är ombudsman i Svenska Målareförbundet i Umeå. Han arbetar för facket, en organisation som alla som arbetar kan vara med i. Hans uppgift är bland annat att hjälpa andra att få bättre lön i förhandlingar.
Det som föräldrarna tycker är viktigt att få gjort, eller sådant som de inte tycker om att göra själva, kan ge pengar. Det kan vara att städa, klippa gräs, sköta en del inköp, eller småärenden av olika slag.
Ställ frågan: Vad är det ni skulle behöva göra? Fråga vad föräldrarna tycker är tråkigast och vad de borde ha gjort men inte hunnit med. Det kan vara svårt att gissa annars.
– Om man hittar sådant som föräldrarna har dåligt samvete över att de inte orkar eller hinner göra så kan man få lite extra för det, säger Hans Lindberg. Är det lite panik hemma kring något som inte hinns med kan man kräva lite mer, så det gäller att hålla reda på vad som händer.
Fundera igenom vad du kan tänka dig att göra, och hur mycket du vill ha för att göra det. Det ska man ha klart för sig innan förhandlingen börjar.
– Det är alltid ett givande och ett tagande i en förhandling, påpekar Hans Lindberg. Man får kanske inte precis som man vill, men man flyttar fram positionerna. Det gäller att inte tappa gnistan. Om man är målmedveten så får man kanske sin vilja fram till slut.
Man kan alltid göra en paus i förhandlingen och säga att man vill tänka en stund på det förslag som föräldrarna kommer med. Eventuellt kan man ringa och fråga en kompis.
– Det är viktigt att man tänker efter, så att man inte säger ja innan man har bestämt sig för om det är ett acceptabelt förslag, säger Hans Lindberg. På samma sätt kan man be föräldrarna att fundera ett tag på det förslag man gett.
Det bästa är om både föräldrar och barn känner sig någorlunda nöjda med resultatet. Det fungerar bäst i längden om ingen känner att de har förlorat förhandlingen.
– Man blir inte en fullfjädrad förhandlare vid första förhandlingen, men man lär sig av sina misstag och sen blir man bättre, avslutar Hans Lindberg. (PM)
Karin Engman
