Annons
Nyheter

Ann Heberlein: Ett gott liv

När hennes Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva släpptes försvann Ann Heberlein i ett dygn. I Ett gott liv får vi veta var hon tog vägen: till ett hotell i Köpenhamn, där hennes make och hennes förläggare till slut hittade henne. Hon beskriver att det var Aftonbladets recension av boken som blev droppen, som fick henne att dra från hem och familj i kallsinnig panik.
Nyheter • Publicerad 27 december 2011
Foto: 
Ann Heberlein
Ann HeberleinFoto: 

Det gör det ganska komplicerat att skriva den här recensionen. Det vet Ann Heberlein, hon skriver: ”Det är naturligtvis hopplöst att recensera självbiografiska texter. Vad man än skriver eller tycker så blir det fel. Man kan inte recensera någons liv. Det ska man naturligtvis inte heller. Det är texten, oavsett om den är autentisk eller fiktiv, som ska recenseras?” Att hon är medveten om problemet gör inte att det försvinner.

Ett gott liv utgår från hennes privata liv, kapitelord som till exempel ”Manipulation”, ”Identitet” och ”Helvete” åtföljt av ordets definition enligt Nationalencyklopedin och spretande, associativa textflöden där privatliv, tankar och andras tankar och filosofier blandas. Den korthuggna meningsbyggnaden är uppfodrande och pådrivande, men saknar flyt, för den villar bort mig snarare än drar in mig i texten. Som en tänkt men inte genomtänkt eller ordentligt genomförd stilistik – som att uttala varje ord med samma EMFAS.

Annons

Ämnena är de stora, svåra som vi brottas med här i vår del av världen. Dödsångest, livets mening, skräcken att något ska hända ens barn, konsumtionssamhället, den ekonomiska krisen, klass, status, kärlek. Och visst finns det tankar och idéer som är intressanta i Ett gott liv, men hon stannar sällan i dem, måste vidare och framåt. Som om hela livet måste sammanfattas här och nu, och det på fem röda. Mycket stannar därför, tyvärr, på en ytlig och alltför generaliserande nivå. Att raljera över borgarhippies på Österlen som flyr Malmö och Lund för att finna livets ”verkliga värden” och finner dem i ytterligare, men dyrare och mer exklusiv konsumtion (keramikmuggar i stället för platt-tv, typ) på någon varsamt renoverad gammal hästgård är inte vare sig kul eller smart om man inte erkänner att man själv är en del av problemet.

Just när jag tror att jag vet var jag har henne, säger hon något helt annat. Ibland tror jag att hon genomskådar och inte ser något alls av schablonen av sig själv – samtidigt. Hon skriver om historien gång på gång – och då är det svårt att lita på det som gäller just nu. Jag önskar mer eftertänksamhet, mer hederlighet.

Ett gott liv

Författare: Ann Heberlein

Förlag: Albert Bonniers förlag

Så här jobbar Smålandsposten med journalistik. Uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.
Annons
Annons
Annons
Annons