Anteckningar från ett köpberoende

För några år sedan hade jag också ett köpstoppsår, så min ingång i den här boken blir att jämföra. Hur var det för henne? Var det som för mig? Har vi gått igenom samma faser och fasor?

Det är inget nytt att ha ett självvalt och frivilligt år utan shopping (shopping = icke nödvändiga inköp). Redan 2008 kom Köp inte den här boken om Ann–Christin Grammings år med köpstopp. Boken och hennes blogg uppmärksammades ganska brett och jag förvånas över att inte Gunilla Brodrej nämner henne över huvud taget, inte minst med tanke på att bloggen fortfarande är i gång.

Gunilla Brodrejs köpstoppsår inleds den 1 januari 2013 och nu får hon bara köpa livsmedel, drivmedel och färdmedel. Inga kläder, inget smink, inga prylar. Bland det första hon gör är att radera Tradera–appen från telefonen. Gunilla Brodrej, precis som jag, älskar märkes-reor och loppisar. Och Tradera. “Traderaauktionerna kan erbjuda en stunds verklighetsflykt. Ett litet glädjeämne som bara rör mig. Tradera är en modern version av att gå och ta en cigg.”

Japp. Så gör jag med när jag pausar. Tio minuters Tradera. Sunt?

Eftersom varken Gunilla Brodrej eller jag köper särskilt dyra saker handlar det inte så mycket om att spara pengar. (Pengarna läggs dessutom bara på annan, tillåten konsumtion så resultatet blir ändå plus minus noll.) Vad det handlar om är något helt annat. Att bryta en dålig vana. Förändra ett beteende en inte mår så bra av, egentligen. Befria sig från en besatthet. Och istället för att alltid gå in i fina butikens rea, Erikshjälpen varje vecka eller dagligdags på Tradera, låta hjärnan koppla av lite. För vad som händer är att ett lugn infinner sig. Frihet. Efter ett tag. Först abstinens, tristess och tomhet. Men efter det. Ah. Frid. Nöjdhet. Tillfredsställelse.

Men det kan även leda till en önskan att genomföra ännu fler förändringar och det leder definitivt till en väldig massa reflektion och självreflektion.

Gunilla Brodrej varvar dagboksanteckningarna med intervjuer med politiker, forskare, präster och andra. Det är bra, det bryter av de personliga funderingarna och bildar en effektiv bakgrund av teorier, fakta och filosofi kring privatkonsumtionens betydelse för samhällsekonomin.

Gunilla Brodrej slutar köpa kläder. Men hon spenderar lika mycket pengar som hon gjorde innan. Hon bara ändrar Visakortets riktning. Mot bättre mat till exempel. Jag känner igen det också. För glädjen och tillfredsställelsen i att leta upp en bra vara, betala för den, få den i sin ägo och sedan traska hem med den är så stor att vi istället lägger energin på att hitta det perfekta ekologiska brödet och en riktigt bra deodorant utan aluminium.

En hållbarare konsumtion alltså. Av saker som är bra för dig och oändligt mycket bättre för miljön än en bomulls–t–shirt från HM.

Det är befriande hur Gunilla Brodrej, förvisso med viss självmedveten skam, erkänner den stora mängd energi och tankekraft hon lagt på att shoppa och fynda och gå i butiker. Beteendet är inte reserverat för de unga ankläppade som lätt avfärdas med att vara ytliga. Vi är alla i det. Det är så vi förväntas bete oss.

Fast jag blir chockad över att Gunilla Brodrej börjar sno saker! Inte butiksstölder. Men i kvarglömda–lådor och liknande. Det gjorde inte jag. Å andra sidan hade jag en rejäl krycka under mitt år. Jag hade barnen. Snabbt växande och med ett aldrig sinande behov av kläder i nästa storlek. Jag fick inga egna nya grejer. Men jag fick fortsätta shoppa genom barnen.

Shopstop är inte en bok för den redan avancerat medvetet konsumerade människan. Eller för de där som ändå aldrig köper något. Men för alla oss andra kan det vara en personlig, tillgänglig och reflekterande väg in i en mer vaken och aktiv syn på sitt eget köpande och vad det betyder i världen och för dig själv.

Camilla Carnmo