Ayad Akhtar: Apelsinskalen

Vi vill gärna tro att barn är oskyldiga. För om inte – är barns handlingar verkligen onda?

Ayad Akhtars debutroman Apelsinskalen handlar om Hayat Shah. Hayat bor i Milwaukee och hans föräldrar är ett olyckligt gift par från Pakistan. Kulturkrocken är ett genomgående tema, men lika viktig är frågan om människans eget ansvar för sitt liv. Berättelsen tar sin början 1990 när Hayat är förälskad i Rachel, en ung judisk student. De går på en gemensam kurs om koranen och Hayat berättar om varför han kan en sura nästan utantill.

Hayats första och största kärlek var Mina, mammans bästa vän som med sin lille son flyttar från Pakistan till Hayats familj. Mina hade lämnat sin hemske make. Hon strålade och tioårige Hayat ville göra allt för att komma henne nära – med henne började han läsa koranen. Vägen till tro har inte alltid att göra med Gud, Allah eller Jahve. Religionen – som egentligen predikar kärlek - blir hindret för Mina att leva med den hon älskar, den judiske läkaren Nathan Wolfsohn.

Hayats förtärande svartsjuka till allt som hotar närheten till Mina får honom att göra något fruktansvärt. Skulden förföljer honom och det är den som också får honom att ta avstånd från religionen.

Akhtar fångar ett barns tankar, han får oss att förstå vilka våndor Hayat genomgår och hur rädslan att förlora sin trygghet kan leda till att handla fel. Men att handla fel har inget med ondska att göra. Barn kan också skada – de kan göra mycket ont för att fånga kärleken – skillnaden är att de har mer tid på sig att kunna rätta till det som vuxna. Ansvaret bärs alltid av de vuxna.

Vi lär oss förstå både ett barns tankar och religiös fanatism bättre genom Apelsinskalen. Som så ofta hjälper oss en enskilds berättelse att förstå något främmande. Vi ser människan.

Margareta Flygt