Bakom framgång och tragik

På insidan , djupt därinne­ i sitt hjärtas innersta rum, gråter clownen. Den till synes ständigt leende musikern Dogge Doggelito är en sådan clown. Han som genom banbrytande och charmig förortsrapp främst förknippades med rader som ”snubben trodde han var cool för han hade en pistol” får nu låta sig nöjas med ”en cykel på köpet”. Överallt han kommer så är det just den meningen från Elgigantens reklamfilm som folk tänker på – och spontant säger till honom. I alla fall om vi ska tro det biografiska reportaget Ibland vill man bara försvinna, där kulturjournalisten Kim Veerabuthroo Nordberg berättar om den tidigare The Latin kings-medlemmens liv och den svenska hiphopens framväxt.

Det är en gedigen, klargörande och djupt mänsklig biografi. Den bygger till stor del på samtal som under flera år har förts mellan författaren och huvudpersonen. Jag berörs speciellt av när Dogge Doggelito öppnar sig om de svåra sorger han tvingades genomleva i början av 2000-talet; hustrun Leonidas död i cancer och några år därefter förlusten av dottern Belèn. Det är tungt att tala om. Samtidigt är det nödvändigt att tala om för den som vill förstå varför The Latin Kings splittrades och varför Dogge inte störs av att stora delar av den svenska musikbranschen betraktar honom som en sellout, en reklamfilmsclown. Ibland vill man bara försvinna ger läsaren insikt och förståelse i dessa och andra frågor.

Jimmy Vulovic