Boys

Jag blir nyfiken när jag får syn på Anna Ringbergs debutbok. En söt, vit hund och så titeln – Boys – sätter igång förväntningar på något... gulligt? Samtidigt ser hunden skrämd och utsatt ut.

I Boys är det inte mycket som är gulligt. Det är skit, sprit, trassliga relationer, en trasig barndom och en inte alltför härlig begynnande pension. Anna Ringberg vill inte romantisera – men ibland är det nästan just det som händer.

Som titeln antyder handlar det om pojkar vilket är speciellt och intressant med den här boken, att en kvinna skriver sig in i en manlig värld. Boys är också namnet på whippethunden som är en av bokens huvudkaraktärer. De andra två är Lasse som ska fylla 65 och hans son Matti som en kall vinterkväll återvänder till barndomshemmet efter 20 år. Två vuxna män, men det är pojkarna i dem som framträder. Lasse är ganska omogen i sin ständiga övertygelse att alla motarbetar honom. Efter ett hårt förflutet vill han ha ett nyktert och ordnat liv med hunden och med sin praktikplats. Matti har i sin tur haft en tuff barndom. Nu möts de under lite skumma omständigheter, Boys är skjuten och spårlöst försvunnen och Matti har en blödande hand.

Förutom att Ringberg gett sig in i en manlig och grabbig värld har hon också tagit sig in i hundens huvud. Boys längtar, smärtar och reflekterar på ett mestadels trovärdigt sätt.

Språket är fint och detaljrikt. Det luktar, syns och skiten känns under naglarna. Hon är duktig på att gestalta karaktärerna genom deras handlingar. Jag stör mig dock en aning på alla "dom", "nåt", "sånt", som känns som ett sätt att närma sig Lasse. Det är en god ambition att skildra de olika personerna genom språket men det blir väl övertydligt i beskrivningarna av Lasse, hans sätt att formulera sina tankar. Det är som om författaren är rädd att det inte ska framgå vad för slags person Lasse är – ibland blir han nästan en karikatyr.

Mitt i allt skitigt finns hjärtknipande beskrivningar av förhållanden, Mattis relation till sin flickvän men framför allt den mellan Lasse och Boys. Det är inget man är van att läsa men den som har haft hund känner förmodligen igen "samtalen" mellan hund och människa. Lasses kärlek till hunden är gränslös och han blir frustrerad på honom precis som på en partner. "... bor man ihop så måste man acceptera vissa saker, ha lite överseende, det fattar till och med en hund, ställer inga stora krav", är en typisk fras från Lasses huvud.

Startsträckan är något lång innan man är fast, men det är värt besväret.

CECILIA ALSTERMARK