Caitlin Moran: How to be a woman

Intet kvinnligt är Caitlin Moran främmande. I How to be a woman skildrar hon hur det är att få mens, könshår och bröst med en rättframhet och humor som borde göra boken till obligatorisk läsning för trettonåriga flickor. För oss som varken är flickor eller tretton är det ett privilegium att få blicka in i en värld med dörrar vidöppna till de skåp där pinsamheter och misslyckanden vanligen är inlåsta.

How to be a woman är en slags självbiografi i kvinnofrigörelse. Morans mod att erkänna och förmåga att humoristiskt skildra sina defekter är befriande. Hon har säkert inte fler än andra, men hon törs hålla upp dem i ljuset. Hon vänder och vrider på sina skavanker och upptäcker att det går att skratta åt dem på hur många sätt som helst. Tänk om en man vågade skriva så i en bok med titeln How to be a man.

How to be a woman handlar om hur besvärligt det är att bli kvinna. Skildringen börjar med mensen och Moran återkommer till ämnet när hon skildrar sitt jubel under läsningen av Germaine Greers bok Den kvinnliga eunucken. If you haven`t tasted it you`ve got a long way to go baby, skrev Greer. It var alltså mensblodet. Jag läste boken när jag var tjugotre. Boken gjorde Moran till feminist och mig till en livslång supporter till kvinnans kamp mot manligt förtryck. De som inte tror att det behövs längre har varken läst Greer eller Moran. De som tror att vägen till jämlikhet kan förverkligas med konservativ politik saknar grundläggande kunskaper om historia.

Att läsa Den kvinnliga eunucken var, skriver Moran, att lyssna till en person som kom rusande in i rummet som en storm som varslade om förändringar. How to be a woman är en påminnelse om att förändringarna varit långsamma och frukten av hård kamp som när kvinnlig rösträtt förverkligades trots intensivt motstånd från den tidens moderater.

Ett av Caitlin Morans glädjeämnen under tidiga tonår var upptäckten av att hon kunde klara lusten själv: ”Some afternoons, I lock myself in my bedroom and come for hours and hours and hours – until my fingetips ar as winkled as if I'd been in the bath.” Sedan följer hela raden av upptäckter på vägen till kvinna och försöken att hantera det, en tid med sax för att få bort könshår. I kapitlet med den för boken karakteristiska titeln I AM FAT! avfärdas allt snack om att tjocka inte behöver vara tjocka som verklighetsfrämmande: We're fat now and we'll be fat forever and we must never, ever mention it, and that is the end of it. Punkt!

Tomas Polvall

Fotnot: Brittiska Caitlin Moran utgav sin första bok när hon var sexton. Samma år började hon arbeta som journalist på Melody Maker. Tjugo år senare gör hon stor succé med How to be a woman. Hon var bara sjutton när hon blev värd för ett musikprogram på TV som presenterade nya band som Blur och Manic Street Preachers. Hon skriver krönikor I The Times.