David Foster Wallace: Texter

När den amerikanske författaren David Foster Wallace (1962-2008) tog sitt liv efter en långvarig depression, var han sedan länge ett både aktat och kontroversiellt namn i den litterära världen. Och i den akademiska, där han under två decennier varit verksam på några av USA:s mest prestigefyllda universitet. Tre romaner (varav en ofullbordad), lika många novellsamlingar och en handfull essä- och artikelböcker blev det allt som allt.

Vad som särskilt utmärkte Wallace, både som författare och människa, var det ombytliga och gäckande. Hans omvittnat krängiga, halsbrytande och associativa stil, texternas osorterade massa och motivmässiga spretighet, sätter gärna myror i huvudet på läsaren. Liksom hans märkliga benägenhet att stundtals avbryta textflödet med långa kommenterande fotnoter (även i de skönlitterära verken). Allt detta vet var och en som exempelvis plöjt igenom den 1 000-sidiga, komplexa monsterromanen Infinite jest, debutromanen Systemets sopkvast eller det ofullbordade mästerverket Blek kung (där han lyckas med konststycket att förvandla den amerikanska skattemyndigheten IRS huvudkontor till ett högsäte för filosofiska, dramatiska och psykologiska kraftspel).

De två sistnämnda titlarna gavs ut på svenska i fjol, och nu toppar förlaget satsningen med samlingsutgåvan Texter i Alva Dahls översättning, som också skrivit ett initierat förord. Urvalet utgörs av ett 15-tal essäer, reportage och prosastycken handplockade ur hans essä- och novellsamlingar. Volymen framhäver Wallaces dominerande karaktärsdrag och fungerar som en utmärkt introduktion till ett av vår tids mest udda författarskap. Såväl uttrycken som valen av ämnen och motiv spretar rejält, från ett (mycket) fritt resonemang kring litteraturvetaren Joseph Franks monumentala biografi om Dostojevskij till en längre betraktelse om tennis i den underbara Federer - en religiös upplevelse (Wallace själv var i sin ungdom en rankad spelare på juniortouren). Lekfullheten och de oväntade infallen är lika framträdande i de nio prosastyckena, vilket titlar som Små uttryckslösa djur och Korta intervjuer med vidriga män muntert vittnar om.

Martin Lagerholm