Det stora i det lilla

Lena Sjöbergs Augustprisnominerade bok Tänk om?... är tolv vackra små berättelser på vers om hur det är att vara liten och stor. Om trygghet, äventyr och otäckheter i vägglössens rivningshus, på taxarnas trottoar och i valarnas ocean. Det är en bok att läsa av någon större, för en liten, tätt intill.

Tänk om jag var mygga och du ett litet knott Vi skulle bada bubbelbad i någons gamla spott Vi skulle dricka blod med våra långa snablar Vi skulle höra mänskor skrika: Attans, aj och sablar!

Men det är också en bok om kampen mot vardagen. Om längtan efter ett idealtillstånd där vardagsstressen inte lägger sin dimma över allt.

– I boken räcker faktiskt tiden till. De vuxna djuren har möjlighet att vara med sina barn, säga att de får plaska i lerpölarna så att det stänker, leka så länge de vill och bada hur mycket de vill. I mitt liv ser tillvaron väldigt sällan ut så. Jag lyssnar på min sjuåring med ett öra medan jag letar efter en borttappade fingervante och avbryter honom sedan för nu är det bråttom. Och så blir hans spännande berättelse bortglömd.

Lena hoppas att man genom boken kan få säga allt det där man egentligen alltid vill: Att de små är gränslöst älskade.

Tänk om?... är Lena Sjöbergs sjätte barnbok av sju som hon både har skrivit och illustrerat. Hon är utbildad illustratör och formgivare på Konstfack i Stockholm och debuterade som författare 2005. Att göra barnböcker var något som hon hade längtat efter länge.

– Barnböcker är fantastiska genom att de rymmer det stora i det lilla. Tack vare att bilden har så stort utrymme skapas en hel liten värld innanför pärmarna. Och det är roligt att läsa för barn, och höra deras tankar.

Själva idén till boken Tänk om?... fick Lena av sin yngste son, när han var runt fyra år. Allt möjligt han såg kunde då illustrera att vara liten i förhållande till någon stor. Den lilla tändsticksasken var han, den stora lådan Lena. Den stora grävskopan var Lena, den lilla dumpern var han.

– Barn ger mig ett ständigt flöde av roliga idéer. När man lever nära barn ser man plötsligt saker ur deras perspektiv. Och de är så snabba i sina kast; för varje ny ålder och period ser de på saker på ett nytt sätt.

Hon tycker inte att det är speciellt svårt att skriva böcker som är angelägna för barn, utan går på sin magkänsla.

– När något känns angeläget för mig tror jag att det också är det för barnen. Vi attraheras av ämnen som glädje, sorg och nära vänskap allihopa. Men det gäller också att gå in i en bubbla och försätta sig i ett tillstånd där man minns hur det var när man själv var liten.

Lena har varit noga med att påpeka att Tänk om?... handlar om en liten och en stor. Hon jobbade aktivt med att teckna djuren könsneutrala så att så många som möjligt skulle kunna identifiera sig. Att både en farmor, pappa, storebror, mamma och morfar ska kunna känna igen sig, gå in i fantasierna och läsa berättelsen för ett kärt barn.

– Ändå har många recensenter tolkat de djur som är vårdande och stillsamma som mammor, och de busiga och lekfulla som pappor. Våra bilder av vad som är manligt och kvinnligt sitter väldigt djupt. Men jag ville försöka rucka på det i alla fall lite grann.

Lena tänker mycket på att inte späda på ingrodda föreställningar, klyschor och stereotyper om hur man ska vara som människa i sina böcker. Hon vill att man som liten ska ha möjlighet att vara den man vill vara och att det ska vara okej.

– Det är jätteviktigt och ett ansvar jag känner att man har som upphovsman. När jag illustrerade Törnrosa hade jag otroligt många bilder i huvudet hur hon och omgivningen ser ut. Men jag ville inte göra en till prinsessa av det slaget, med rosa tyllkjol och högklackade skor. Jag minns själv hur det var att vara liten och aldrig få vara med och leka prinsessa för att man inte såg flickig och prinsesslik ut. Nu fick jag skapa en prinsessbild som fler kan rymmas i.

Våra bilder av vad som är manligt och kvinnligt sitter väldigt djupt. Men jag ville försöka rucka på det i alla fall lite grann.

Lina Mattebo