Jesper Lundqvist: Kivi och monsterhund

Glöm han och hon. Glöm henne och honom. Nu är det hen som gäller, åtminstone i Jesper Lundqvists och Bettina Johanssons bilderbok Kivi och Monsterhund.

Boken är den första svenska barnboken som använder det könlösa pronomenet hen, i övrigt är det en traditionell historia. Ett barn önskar sig en hund. Nåja, vrålar ”GE MIG EN HUND!” ligger närmare sanningen. Snart står det i alla fall ett djur och flåsar i tamburen, och fokus flyttas snabbt till den turbulenta vardagen som hundägare.

Olika har sedan starten siktat in sig på rikare möjligheter och rörelser bort från genusfällorna. Den nya boken följer linjen. ”Mappor” och ”pammor” och ”storebröstrar” tar emot lilla Kivis önskan i början, och djuret i hallen är av en ovanlig sort – kanske en blandning av en jättestor kanin och en gris. Kivi döper den till Monsterhund.

Johanssons bilder visar upp en gräll, ganska välbärgad retromiljö, där fart och detaljer står i rolig samklang. Men hur ser vi på Kivi? Söker vi stereotyper eller ser vi ett barn? Gör pyjamasen Kivi till pojke? Döljer den stora mössan en flickas hårsvall? Leder färgerna oss i en särskild riktning? Och spelar könet någon roll?

I en slutkommentar säger Johansson att barnet själv ska få välja om Kivi är pojke eller flicka, eller strunta i det. Kombinerat med användningen av hen i texten lämnas könsfrågan dock åt allt annat än slumpen.

Att språket är avgörande för att befästa innebörder och förändra normer är ingen nyhet. Olika förlag vill använda hen som ett komplement till han och hon, för att komma bort från stereotyper. Men fungerar det? Leder det bort från några genusfällor? Stryper det ett biologiskt faktum? Abstraherar det bara ett jämställdhetsproblem, snarare än påbörjar en förändring?

Debatten om barns villkor och rättigheter, oavsett kön, har rasat sedan Kivi och Monsterhund släpptes. På det viset har boken spelat - och spelar - en viktig roll. Själva berättelsen i boken är dock ganska ljummen, även om den består av välkomponerade strofer med kraftfulla rim.

JONNA FRIES