konstboken
Det är svårt att inte bli förförd av Barnens konstbok. En perfekt presentbåde till barn och vuxna oavsett konstintresse. Samtidigt finns det en heldel som stör mig när jag läser Barnens konstbok och kanske framföralltpresentationen av den. I bokens förord skriver Olle Granath, överintendentpå Nationalmuseum att barnet kommer till konstverket med sina ögon. Dettycks vara det oförstörda seendet utan medvetenhet om distinktioner som hansyftar på. På DN?s kultursida har Ingela Lind en liknande ansats och honpoängterar människors förvirring inför äldre, klassiska konstverk. Honuppmanar läsaren att ta sig friheter inför konsten, att plocka fram lekenoch lusten. Därefter drar hon på i gammal god kultursidestil och befästerkulturella distinktioner, betonar för oss vilka konstnärer som kan ochvilka som bara är akademiskt trista. Jag å min sida är inte så romantisktRousseau-färgad som Granath och Lind och tror inte att barns möte med dengoda konsten är så spontan och oförstörd som man kan tro. Min upplevelse äratt barn redan tidigt uppfattar de små skillnader som skiljer ett konstverkfrån ett annat. Min uppfattning bekräftas av min sexåriga dotter ochmedläsare Moa. På frågan om vad hon tyckte om målningarna svarade hon attde var fina. Jag undrade varför? - Jo, för de är gamla och målade av finagubbar och så hänger de på museum. Det är svårt att säga om det är min egenmedvetenhet om kulturella distinktioner som smittat av sig eller om Moa harsnappat upp sin uppfattning på annat håll, en sak kan man dock vara säkerpå och det är att hennes iakttagelse om att det handlar om gubbar och intevilka gubbar som helst stämmer. I Barnens konstbok presenteras 127konstnärers verk, av dem är 4 kvinnor. Det säger en hel del omNationalmuseums samlingar och för den del om världen i stort. Nåja,gubbarnas tavlor är fina och boken är vacker och pedagogisk. Men priset ärhögt i fler än en mening och boken kostar 268 kr i bokhandeln. Det blir upptill envar att avgöra om den är värd sitt pris. Min association går osökttill Expressens recension av Steffo Thörnquists och Hélène Tolstoys bokSprit och skribentens påpekande att boken "skall pryda vardagsrummen ivarje välsituerat svenskt hemŠ"
