Livet en allvarlig angelägenhet
Krig och kärlek är en bok utan pedagogiska pekfingrar. Fotografierna är rättframma porträtt eller motiv från de miljöer som möter immigranterna. Bilderna från flyktingmottagningarna visar vilka trista miljöer människorna lever i, i väntan på det avgörande beslutet: stanna eller avvisas.
Liven som skildras är besvärliga och livsbejakande. Besvärligheterna gäller inte främst praktiska och byråkratiska problem utan mer om hur svårt det kan vara att finna sig tillrätta i den främmande värld som är vår. Hemkänslan kan ta tid att etablera. Många lyckas, men glädjen framträder inte med leenden och uttalanden om hur fint det är att bo i Norden. Ler gör få människor på bilderna. Men de ser inte ledsna ut heller. Livet är en allvarlig angelägenhet.
Människorna som ser på oss med de allvarsamma ansiktsuttrycken har alltså fått stanna. På omslagets framsida poserar tre festklädda unga brasilianskor. Vad tänker de lättklädda kvinnorna bredvid det tunga bruna bordet i det typiskt nordiska köket? Vad tänker vi när vi betraktar bilden? De ledsagande texterna är korta faktaredogörelser. Det ger betraktarens fantasi ledtrådar, men inte mycket mer. Man kan självfallet spekulera över hur boken hade blivit med utförligare skildringar av invandrarnas liv, men det ska inte göras här. Den form Saxgren har valt fungerar väl. Det är fritt fram att tänka över hur de brasilianska kvinnornas liv har blivit. Och så fungerar boken i stort, som ett monumentalt familjealbum med 253 immigrantliv att reflektera över.
De tre unga brasilianska kvinnorna är fotograferade i ett kök i Oula i finska Lappland. De är gifta med finska män som de mötte när männen arbetade i Brasilien. Kvinnorna bär de sambakläder de uppträder i på nattklubbar och privata fester.
Fotografiet på bokens baksida visar fem soldater från frälsningsarmén. De fyra som bär glasögon ser omisskännligt nordiska ut där de sitter stramt på sina stolar i den högra delen av bilden. Den femte personen på bilden står upp till vänster. Det är en ung, svart kvinna, hon bär inte glasögon. Hon ser blyg och rar ut.
Fiskaren Henrik Christensen från Hanstholm på Jyllands västkust mötte kärleken under en resa till Tongaöarna. Han bodde hos en svensk som var gift med en kvinna från ön. Henrik förälskade sig i systern. Telefonsamtal och mejl höll kärleken vid liv. När han fiskade på Svalbord kom han på att sex månaders uppehåll utanför Danmark ville ge honom skattefrihet. Han mönstrade av i Alta i Nordnorge och flög via Oslo, Köpenhamn, Los Angeles och Nya Zealand till Tongaöarna. Resan tog 65 timmar. Kärleken till Ana Manu, som kvinnan heter, blomstrade. Henrik reste hem. Planen var att Ana Manu skulle komma på besök och följa med på en skidferie till Norge. Hon fick förhinder. Då reste Henrik till Tongaöarna igen. Han friade och fick ja, både av Ana Manu och hennes far. Efter bröllopet reste de nygifta till Danmark. På bilden i boken står de tillsammans med en liten dotter och ler lyckligt mot fotografen i huset på en strandäng i Hanstholm.
Många immigranter berättar om främlingskap och ensamhet, men också om hur de övervunnit svårigheterna och lärt sig att leva långt här uppe i norr. Krig och kärlek. Som när Boban flydde från inbördeskrigets Sri Lanka och hamnade i Svolvær på Loften. Från ekvatorn till polcirkeln. Från krig till kärlek.
På Ellingsens fiskfabrik mötte han norska Lisa. De sitter tillsammans med sina tre barn på soffan i vardagsrummet och ser på betraktaren. Det är en stillsam glädje att betrakta familjen. Det har varit en stor glädje att läsa och titta på bilderna i Henrik Saxgrens Krig och kärlek.
Tomas Polvall
Fotografier från boken visas på Hasselblads Center i Göteborg från 20 januari till 26 februari.
