Merete Mazzarella: Det enda som egentligen händer oss. Ett år i livet

Merete Mazzarella inleder sin bok om ett år i livet med ett citat av Marilyn Monroe: ”Arbete och kärlek är det enda som egentligen händer oss och det ena utan det andra är inte så bra.”

Det är denna vishet Mazzarella återkommer till om och om igen.

Vi får i boken följa henne under ett år, från den tid då hon som 64-åring äntligen flyttar hemifrån, ut ur sitt gamla föräldrahem i Helsingfors och blir sambo med sin nya kärlek, till det att hon skiljer sig från sin äldre make som bor i Uppsala. Det är inget upprivande slut med buller och bång – det är en vacker kärlek hon beskriver till båda. Äntligen har hon hittat den stora kärleken – kvar är en vänskap. Men om relationerna är den röda tråden, är Mazzarellas tankar om det mesta som angår livet det egentliga innehållet. Hon lyckas beskriva ett bh-inköp på Sturegallerian med samma intresseväckande klarhet som ett filosofiskt resonemang, en kort hänvisning till storheter som Ricarda Huch är lika viktig som funderingar kring vilka ord som idag används i kontaktannonser.

Texten kännetecknas av en ungdomlig nyfikenhet – trots att den i mycket handlar om åldrande. Humorfaktorn är hög. Som när Mazzarella och maken promenerar en kväll: ”? vi passerar en skylt jag älskar: "Hundsalong Europa. Alla raser välkomna." En stund senare säger jag åt min man att jag bestämt mig för att ansöka om skilsmässa.”

Det är lika lakoniskt som roligt, lika sorgligt som realistiskt. Verkligheten är sådan och Mazzarella lyckas fånga den.

Det är ingen roman, det är en essä om kärlek, liv, arbete, död. Oftast är det som verkar enklast ett konststycke att göra och resultat av hårt och precist arbete. Denna text är rinnande enkel.

Den största sorgen i boken är varken åldrandet eller skilsmässan, utan att en kär väninna brutit med Mazzarella. Väninnan kände sig sviken för att Mazzarella inlett en ny relation. Den brustna vänskapen är betydligt mer smärtsam – och svårförståelig - än att en sexuell kärleksrelation tagit slut.

Men vi ska inte tro att detta är en bok om åldrande och avsked, en bok för äldre och medelålders – det är mer en bok som uppmanar till uppriktighet gentemot livet och ett mod att vara här och nu under de korta år vi har fått till skänks.

Margareta Flygt