Olikhet inför lagen

Det finns människor som gillar att säga "sanningar". Ofta med en rasistisk eller homofobisk underton. En vanlig sådan "sanning" lyder: Invandrare är kriminella.

Naturligtvis är det inte sant. Men om personen ändrar sin sanning till "Fler invandrare än svenskar döms för brott" så stämmer det tyvärr. Den på byråkratiskt manér hopsamlade gruppen "invandrare" (= personer med minst en förälder född utomlands) syns oftare i brottsstatistiken än "svenskar".

Hur skulle det kunna vara annorlunda?

Författaren Anatole France skrev en gång:

"Hur rättfärdig är icke lagen: den förbjuder såväl den rike som den fattige att sova under broarna och tigga bröd."

Med andra ord: Den fattige är oftare brottsling eftersom lagboken, om man hårdrar det, är skriven av en elit för dess eget skydd. Naturligtvis kommer "invandrarna" att begå fler brott än "svenskarna" eftersom de befinner sig i samhällets källare.

Det är också självklart att svenskar ur socialklass III begår fler brott än dem ur socialklass I och dessutom straffas hårdare. (Tänk på hur "stöld" ofta ses allvarligare än "förskingring".)

Jag hämtar Frances citat ur boken Likhet inför lagen, skriven av fyra forskare i juridik med professor Christian Diesen i spetsen.

Likhet inför lagen är en av det moderna rättsväsendets grunder och kan få det att tåras i ögonen på vilken ämbetsman som helst. Principen är att alla ska behandlas på samma sätt - oberoende av social ställning, ålder, kön, etnicitet, utseende, politiska åsikter och så vidare. Justitia, den antika symbolen för rättvisan, avbildades alltid med en bindel för ögonen.

Så ser hon naturligtvis inte ut i verkligheten. Och om någon tvivlar rekommenderar jag femhundra fullmatade sidor av Diesen och hans kollegor. De baserar sina resultat på ett femtiotal examensarbeten på juristlinjen. Studenter har samlat in rådata och hittat mönster och orsaker. Det är en ovärderlig tillgång. Och boken en milstolpe.

I vilket hörn studenterna än börjar, vilka data de än analyserar (uppsatserna kan heta sånt som: Vårdnadstvister ur ett genusperspektiv och Nämndemän, politiker som dömer) hamnar de alla i samma slutsats:

Vi är inte likvärdiga.

Ta exemplet "invandrare" igen. Varför återfinns de oftare i brottsstatistiken?

Dels, som jag diskuterade i inledningen, för att de är just underklass.

Dels för att aktörerna i en rättegång, exempelvis vittnen och nämndemän, precis som alla vi andra har en bild av hur en typisk brottsling ser ut.

Dels på grund av "självuppfyllande profetior". Tove Pettersson och Torun Lindholm gör i sina bidrag jämförelser med den amerikanska polisens "racial profiling". Om polisen har fått för sig att en viss grupp (i USA oftast svarta män) är speciellt brottsbenägna riktar de in sig på dem. Därmed ökar gruppens antal anmälda brott.

I ett svenskt fall skulle polisen alltså kunna kroppsvisitera invandrargäng på knivar och strunta i svennegängen. Plötsligt skjuter den ena siffran i höjden, den andra sjunker och polisen kroppsvisiterar ännu fler invandrare, eftersom de enligt statistiken oftare bär kniv.

Det här inget unikt för den svenska poliskåren. Eller för poliser överhuvudtaget. Som Torun Lindholm noterar är det universellt mänskligt att tänka i strukturer.

Men hon visar också att resultaten kan vara förödande. Och att det alltid drabbar dem i utkanten. Ni vet vilka de är.

Nu återstår bara att hoppas på nån slags effekt. Att Likhet inför lagen ska debatteras i alla tjänsterum där lagar förbereds. I alla salar där straffen döms ut.