Snart kan du inte gömma dig längre

"När jag uppfann webben, behövde jag inte fråga någon om lov".

Jag stirrar på orden innan jag inser det uppenbara: självklart var det ju någon som uppfann webben. Men det känns ändå lite lustigt att se en sådan mening i skrift.

Mannen som skrivit orden heter Tim Berners-Lee. Och han hittade faktiskt på webben, men har hållit en medvetet låg profil och är därför knappt känd utanför it-kretsarna.

Även om Internet startade inom forsknings- och försvarsvärlden, har det till stor del växt och utvecklats för egen maskin - utan regleringar från statsmakterna. Enskilda personers unika idéer blev därför snabbt till självklara kommunikationsverktyg som människor världen över numera tar för givna: till exempel webbmejl, messenger-tjänster, chattar, forum och så vidare.

Det har nu gått 15 år sedan Berners-Lee byggde den första webbsidan. Under den korta tiden har Internet förändrat världen. Men nu tyder allt mer på att vi kommer att tvingas använda Internet på ett annat sätt i framtiden än vi är vana vid. I alla fall om vi är måna om vår integritet.

I spåren av terrorattackerna och kriget mot terrorismen har allt fler lagar och utredningsförslag tagits fram som alla strävar efter att utöka den elektroniska övervakningen.

Sveriges justitieminister Thomas Bodström har varit drivande i frågan, både i Sverige och inom EU. Till en början med argumentet att vi behöver skydda oss mot terrorister - sedan för att polisen behöver bättre medel också för att bekämpa den organiserade brottsligheten.

Det har dock varit svårt att skaffa sig en helhetssyn över vad som håller på att ske. Därför är den före detta it-entreprenören Oscar Swartz genomgång av alla tagna, föreslagna och tänkta lagar i

Marschen mot Bodströmsamhället (Timbro) desto mer välkommen. Inte minst eftersom det hittills knappt varit någon debatt i frågan, trots att mängden elektronisk övervakning ständigt ökar.

Ett EU-direktiv tvingar till exempel snart alla tele- och Internetoperatörer att lagra information om alla kommunikation. Det innebär att de måste lagra uppgifter om vem som ringer vem vid vilket tillfälle, vem som mejlar vem och så vidare.

Mer finns att oroa sig för i de utredningar som ännu inte resulterat i lagförslag. Eller vad sägs till exempel om att polisen får tillgång till samtliga internetabbonenters IP-adresser (som på något sätt ska lagras i en ständigt uppdaterad databas)?

Eller att införa möjligheten för telefonavlyssning även av personer som inte är misstänkta för brott?

Eller att polisen, för att komma runt problemet med kryptering, ska få lov att hacka sig in i misstänktas datorer och placera spionprogram där?

Oscar Swartz använder bilden av ett kafé för att visa på orimligheten i utvecklingen. Vi tar det för givet att vi kan dricka en kopp kaffe och prata med vem vi vill utan att våra samtal registreras. Vi förutsätter också att vi kan skicka ett brev utan att Posten öppnar det och gör anteckningar om vem vi skickade det till och vad det innehåller.

Varför skulle det vara annorlunda på Internet? Varför vill Bodström nödvändigtvis att mina sajtbesök eller mejlkontakter ska lagras?

Bodströms tankar har visserligen kritiserats förut. Men den största förtjänsten med Oscar Swartz analys är att han finner korskopplingar mellan de genomförda, föreslagna och tänkta lagändringarna: "När datalagring, utvidgning av hemliga tvångsmedel i alla riktningar, tillgång till IP-nummer på enkelt vis samt upphovsrättslagar rörande den digitala världen analyseras som ett paket, får vi en nation där myndigheterna har hållhakar på stora delar av folket - och legala möjligheter att använda dem."

Thomas Bodström argumenterar ständigt att övervakningen endast handlar om grov brottslighet, att alla oskyldiga kan slappna av. Men så enkelt är det inte. För ett genomövervakat samhälle påverkar medborgarna. Vilka tar man kontakt med och vilka undviker man i ett läge där man vet att polisen kommer att övervaka även de misstänktas vänkrets? Gustav Fridolin (mp) har till exempel pratat om risken att det utvecklas en paranoid "Privat-McCarthyism", där medborgarna blir rädda för att ha kontakter med andra människor, eftersom dessa som i sin tur kan ha kontakter med någon som kanske har något fuffens för sig.

"Storebror" är ett slitet uttryck. Men konsekvenserna av dagens politik är inte mindre skrämmande för det.

Oavsett var man står i frågan, ligger det i allas intresse att sätta sig in i utvecklingen. Marschen mot Bodströmsamhället fungerar som en utmärkt startpunkt.