Starks starka fantasivärld

Intensivt pulserande och fantastiskt bakochframvänd, det är vad världen är i Ulf Starks och Olof Landströms nya barnbok är. Tyra och Storgrubblaren heter den, och handlar om en flicka som trasslat in sig i matteläxan och längtar ut i den nyfallna snön. Vad hon inte vet är att dagdrömmarna och nattdrömmarna, och en del annat också, snart ska ta henne betydligt längre än ut i snötäcket på gården.

När mörkret fallit bankar en rundlagd farbror av mycket små mått på fönsterrutan. Han heter Minus Tolv och har kommit för att adoptera Tyra till planeten Klotus. Där lär man sig skratta i skolan och äter bara saker i stil med bubbelgubbel, godissnören och smaskbollar. Där är huvudstaden ett enda stort tivoli, transportmedlet en hejdlös bergochdalbana och industriområdet ett färgglatt karamellcenter. Där finns inga tråkigheter, förutom de köttätande monstrutserna i Kalla bergen. Men lyckligtvis är de bara farliga när planetens överhuvud, Storgrubblaren, drömmer mardrömmar.

Det är en fantasispäckad värld som Stark målar upp i sin magnetiska text. Men under den roliga ytan finns både lärorika och självbildsstärkande element. Enligt klotianerna händer ingenting som inte Storgrubblaren har tänkt, därför blir Tyra ett viktigt inslag. Hon tänker nämligen själv, och det är denna förmåga som blir planeten Klotus räddning, men den möjliggör också Tyras. Trots alla roligheter längtar hon faktiskt efter allt som krympsprayen raderade ur hennes hjärna innan hon steg in i rymdraketen: rotfrukter, självständighet och inte minst familjen.

Tyra och Storgrubblaren är en bok med allegoriska anspråk, som blandar saga och realism, som krossar invanda könsroller och närmar sig filosofin med ett gapskratt. Sammansättningen kan tyckas spretig och krånglig, men Stark hanterar den med fartfylld briljans. Balanserad mot Landströms reducerade svartvita illustrationer gör han det komplicerade självklart, det existentiella till roliga äventyr och det samhällsomstörtande till gripbara vardagsspänningar.

JONNA FRIES