Vi är de goda. Den offentliga debatten om Sverigedemokraterna och deras politik

Medierna och politikerna har haft påtagligt svårt att hantera Sverigedemokraternas framgångar. Enda sättet har blivit att ta avstånd, fördöma och visa sin avsky. Denna demonisering sätter statsvetaren Anders Hellström fingret på i sin bok Vi är de goda. Han undersöker där SD:s position i svensk politisk debatt.

Boken har två huvudargument: för det första att SD radikaliserar de traditionella partiernas politik. Efter att ha kapat rötterna till nynazismen är man idag ett annat parti än då man startade. Ser man till vad de faktiskt säger i nuläget måste man tillstå att SD inte är det stora undantaget i svensk politik.

Möjligen underskattar Hellström här det allt starkare muslimhatet med inspiration från Dansk Folkeparti. Men SD är ändock inte rasister i bokstavlig mening; Hellström påpekar helt riktigt att de är högerpopulister vilket är något annat.

Hellströms andra huvudargument är att debatten om SD kommit att handla om de goda kontra de onda. Sakpolitiska skillnader har ersatts av striden mot de moraliskt undermåliga. Istället för en kamp mellan höger och vänster ställs vi inför en kamp mellan rätt och fel, skriver Hellström med hjälp av den belgiska statsvetaren Chantal Mouffe.

Mouffe menar att partierna idag samlas i ett allt trängre mittenfält. Ingen ifrågasätter längre egentligen den liberala marknadsekonomin. Denna brist på politiska alternativ ger en frånvaro av konflikter; Mouffe kallar detta en avpolitisering av det offentliga samtalet.

En effekt av denna avpolitisering blir att högerpopulistiska krafter framstår som de enda utmanarna mot den politiska elitens samförstånd. Det är enkelt för dem att rida på det missnöje som faktiskt finns.

En annan effekt av avpolitiseringen blir att det enda sättet att föra in passion i politiken är genom att ena sig mot en fiende. Att spela på rädsla – för en ond extremhöger eller de onda invandrarna – är ett effektivt sätt att mobilisera folk.

SD-väljarna ser ett samhälle som håller på att haverera i den globaliserade brutala konkurrens där företag, branscher och hela orter slås ut. Vi ser alla med egna ögon avfolkade landsändar, växande arbetslöshet, försämrad vård, en skola i kris. Vart ska man då ta vägen när samhällseliten – från höger till vänster – accepterat marknadens diktatur?

Det SD gör är att fånga upp all besvikelse – och entydigt peka ut orsaken: invandringen i allmänhet och muslimerna i synnerhet. Detta är inget annat än högerpopulism. Etiketter som rasister, fascister eller nazister demoniserar bara. Hojtandet skymmer den verkliga orsaken till partiets framgångar: den politiska ekonomin.

SD ska behandlas, bemötas och bedömas som vilket annat parti som helst. Framför allt är deras framgångar en diagnos på tillståndet i vår marknadsliberala sköna nya värld. Utanförskapet de exploaterar verkligt. Så längre vi inte kan förstå detta kommer alla hurtfriska försök att ta debatten att slinta. Moraliserandet över de hemska Sverigedemokraterna har ju i vilket fall visat sig leda – ingenstans.

Mikael Löwegren