Fåniga franska filmtitlar
I helgen gick en fransk film upp på Filmstaden i Växjö. Det tillhör förvisso inte vanligheterna med ickesvenska eller icke-amerikanska filmer på repertoaren, men det är inte det som är grejen. Det är den osedvanligt urdåliga titeln. En sydfransk affär.
En sydfransk affär. Har ni hört värre? Givetvis heter den inget som helst med fransk eller Frankrike i original. Mais non, för filmen är ju fransk.
Trendspaningen är denna: svenska filmdistributörer älskar att peta in Frankrike – eller ännu hellre Provence – i titeln på franska filmer så fort de bara får chansen. Det blir ofta fånigt, men jag tror att En sydfransk affär tar priset. Sydfransk ger inga sköna vibbar av vare sig het kärlek eller hetlevrade ostar. Sydfransk är ingen stämning, det är geografi. Södra Frankrike, ja där har vi möjligtvis en känsla av vin på lunchen och soliga frukostar. Men En affär i södra Frankrike är inte heller en så där väldigt lockande titel.
Vad filmen heter i original? Partir. Att lämna. Engelsk titel: Leaving. Med tanke på filmens innehåll var det säkert lockande att sätta titeln Skilsmässa på franska, om det inte vore för att den redan var upptagen av James Ivorys film Le divorce från 2003.
För två år sedan visades den goda Agnès Jaouis pratglada film Det regnar alltid i Provence på svenska biografer. I Provence regnade det ja, full pott. Mönstrade tyger och vin i lerkrus och böljande kullar av lavendel. Men vad hade Agnès Jaoui själv döpt sin film till? Jo, Parlez-moi de la pluie (ung: prata med mig om regnet). Den engelska titeln var Let it rain.
Året innan kunde vi se en annan Provence-film, nämligen En lanthandel i Provence. Jo, den utspelade sig kanske där men den hade faktiskt en annan och helt översättningsbar originaltitel, Le fils de l'épicier. Lanthandlarens son betyder det. Engelsk titel: The grocer's son. Vilket också säger mycket mer om tematiken i filmen, än ett Provence gör.
Svenskar i allmänhet och svenska filmtitelsättare i synnerhet verkar lida av stor kärlek till Frankrike och se landet i ett romantiskt skimmer med ett evigt du vin, du pain et du fromage ringande i öronen. När Frankrike i dagsläget mest verkar handla om rasism, burkaförbud och omänskliga utvisningar av romer så känns den här romantiseringen lite... verklighetsfrämmande. Man tillskriver det franska en hel massa positiva saker enbart för att de är franska. Frankrike, inklusive de ljuva kullarna i Provence, är inte alltid så där högtstående vad gäller mat, kultur eller allmän trivsel och livskunskap. Det är inte de franska filmskaparna själva som hävdar att det skulle vara så underbart i Frankrike, just för att det är franskt.
Men vanor är svåra att bryta och att slänga in ett franskt här och där är en gammal svensk tradition. Redan 1937 fick den franska långfilmen Chéri-Bibi den svenska titeln Vi äro rymlingar från franska straffkolonierna.
