Buktalaren El Zlato

Vi har sett ännu ett avsnitt av den märkliga realityserien Fotboll Europa.

Ett avsnitt som fått namnet Zillah och Totte, efter den buktalande vinnaren i Talang för ett par år sedan.

För att vara exakt heter avsnittet El Zlato & Signore M, men det handlar likväl om buktaleri på hög världsnivå.

Den extremt kände buktalaren El Zlato säger en sak, buktalardockan Signore M säger ungefär tvärtom, fast mer korkat, mer galet, buffligt och närmast oförskämt. Precis så som buktaleri ska vara.

Häri ligger det fascinerande i buktaleriets konst: som publik förleds man nästan att tro att två personer uppträder, när det i själva verket är en och samma människa som skickligt spelar båda rollerna för att skapa maximal uppmärksamhet.

Storyn denna gång: Buktalaren – som senaste året hållit låda i Katalonien – låtsas att han och dockan är av olika uppfattning om var någonstans de ska uppträda nästa gång. Ska det bli några nya buktalerier på La Rambla, där applåderna minskat i styrka, eller blir det kanske dags att inta position på Piazza del Duomo i italienska Milano, där showen gjorde stor succé för ett par år sedan?

Åhörarna spelar intresserade. De ingår i själva spelet, i realityserien. De har betalt för att titta på showen och rapportera hem om den. Trots att de redan vet att buktalaren ska flytta från Spanien till Italien skildrar de ingående och mer stor dramaturgi de olika skeendena.

Efter denna onödigt utdragna ska-jag-byta-stad-dialog – som gick hem för några år sedan, men som numera mest framkallar gäspningar – är El Zlato till slut klar. Publiken applåderar artigt. El Zlato lägger ner sin docka i väskan, packar ner resten av sina tillhörigheter, lyfter högerarmen och ber om en taxi till flygplatsen.