Debatt: ”Hur nöjd är du med mångfalden, Peter Aronsson?”
På luciadagen den 13 december genomfördes en viktig manifestation vid Linnéuniversitetet som pekade på brister i jämställdhetsarbetet. Kunskap och problemmedvetenhet finns i form av analyser och rapporter. Men dessa beaktas ytterst blygsamt av universitetsledningen. Jämställdhetsarbetet har som många andra initiativ konverterats till pdf-filer och blivit poster i ett redan välfyllt arkiv.
Det finns ytterligare en aspekt värd att nämna nu när debatten är igång, mångfald. Linnéuniversitetet gör ju anspråk på att vara ett ”Internationellt universitet i Småland” och har engagerat sig för, som det heter, ”breddad rekrytering”. Man har till och med skapat en särskild utbildning som adresserar den typen av frågor: ”Programmet för integration och mångfaldsstudier”, dessutom finns ”koordinatorer för lika villkor” anställda.
”Ju högre upp man kommer i hans omhuldade hierarki, desto mindre internationell blir personalsammansättningen.”
Men hur ser det ut med breddad rekrytering och mångfald i realiteten – i vilken omfattning är individer med utländsk bakgrund anställda vid Linnéuniversitetet? I svensk statistik är jag själv klassificerad på det sättet, trots att jag blev förlöst på BB i Växjö för stadigt över 50 år sedan. Hursomhelst, med denna breda definition ingår drygt 25 procent av befolkningen i kategorin ”utländsk bakgrund”.
Det är snabbt konstaterat att den internationella representationen vid Linnéuniversitetet varierar beroende på var man tittar. I själva kärnverksamheten, på institutionerna där forskningen och undervisningen sker, ser det rimligt ut. Vid min egen, Institutionen för samhällsstudier, finns ungefär 20 procent med utländsk bakgrund. Likadant är det hos kollegorna i statsvetenskap och nationalekonomi.
Mest kosmopolitisk prägel har otvivelaktigt lokalvårdarna; en klar majoritet har kommit till Sverige relativt nyligen. På universitetsledningens kansli ser det däremot annorlunda ut. Där har färre än en av tio har utländsk bakgrund. På HR-avdelningen, Ekonomiavdelningen, Kommunikationsavdelningen liksom Studerandeavdelningen pratar vi om en halvering till fem, sex procent. Och på chefsnivå fortsätter halveringen: bland universitetsförvaltningens närmare 30 chefer tycks bara en ha annan bakgrund än svensk.
Så ser alltså den breddade rekryteringen och mångfalden ut vid Linnéuniversitetet. Man kan tycka att detta är bra eller dåligt, relevant eller irrelevant. Men vad anser rektor Peter Aronsson som ju talar sig varm för breddad rekrytering? Ju högre upp man kommer i hans omhuldade hierarki, desto mindre internationell blir personalsammansättningen.
Peter Aronsson får gärna utveckla sina tankar om saken här i Smålandsposten. Eller så kan vi på tu man hand, och för verksamhetens bästa, diskutera saken över ett glas öl. Jag betalar. För det har jag råd med.
Dino Viscovi, universitetslektor