Debatt: ”Namnen säger oss något om vår historia”
Kulturföreningen Gimle
Kulturföreningen Gimle är kulturkonservativ och partipolitiskt obunden förening. Deras syfte är ”positivt synliggöra, levandegöra, stärka och försvara det svenska och nordiska kulturarvet samt främja den svenska och nordiska identiteten i Sverige.” Källa: Gimles hemsida.
Föreningen grundades av den riksdagsledamoten för Kronobergs län Mattias Karlsson (SD).
Distingsmarknaden i Uppsala byter namn efter över 600 år. Guidio Carinci som anordnar marknaden i år tycker att det totalt historielösa namnet ”Uppsala vintermarknad” passar bättre. När han ändå är i farten byter han dessutom dagar på den traditionsenliga marknaden.
Trenden att radera ut de gamla marknadsnamnen kan ses på fler håll. I Växjö har den, sedan 1300-talet, traditionella Sigfridsmarknaden sedan några år bytt namn till det intetsägande namnet ”Växjö vårmarknad”. I folkmun lever dock ”Sefframässemarken” kvar.
Spelar det någon roll vad en marknad heter? Spelar det någon roll om vi känner till sägnen om hur drottning Disa räddade landet från hungersnöd på Kung Freys tid, eller hur Sankt Sigfrid enligt legenden lät döpa Olof Skötkonung? Kan de där urgamla namnen och historierna verkligen påverka oss idag, hundratals år efter att de skrevs ner?
”Att aktivt sudda ut namnet på en 600-årig marknad är inget annat än ett övergrepp på ett gemensamt immateriellt kulturarv.”
Svar ja. Vår historia och vårt kulturarv handlar till stor del om vårt deltagande i berättelser. Hur vi upplever en plats beror helt enkelt på vad vi vet om den. Och ju mer vi vet, desto mer tillhörighet känner vi. Men upplevelsen av en plats förändras när dess namn och historia faller i glömska. Vi blir vilsna, ensamma, känner oss inte hemma på platsen. En vintermarknad eller vårmarknad kan vid första anblick verka mer inkluderande än en Distingsmarknad eller Sigfridsmarknad. Men i verkligheten är det tvärtom. Namnen, historierna och traditionerna formar trygga ramverk runt oss, öppnar dörrar till det förflutna och skapar rum vi känner oss hemma i.
Marknadernas namn är en del av det gemensamma rummet, men de omskapar också rummet till en slags minnesplats som inte bara berättar om en händelse, utan även en gemensam historia. Denna rumsliga historia skapar i sin tur en plats för upplevd tillhörighet. De värden en plats är laddad med förändras naturligtvis, och vilka kulturhistoriska värden som bevaras och vårdas ser olika ut från en tid till en annan, men att aktivt sudda ut namnet på en 600-årig marknad är inget annat än ett övergrepp på ett gemensamt immateriellt kulturarv.
Att bevara och levandegöra traditionella marknadsnamn som Distingsmarknaden och Sigfridsmarknaden och dess narrativ är alltså viktigt av flera skäl. Dels säger namnen oss något om vår historia. Dels kan kunskap och medvetenhet kring ett lands historia och föreställningsvärld bidra till en känsla av gemenskap och upplevd tillhörighet. I dagens samhälle med pågående kulturdebatt om vad svensk kultur verkligen är, är det än mer relevant att värna om dessa namn. För de, om något, är otvivelaktigt en del av vårt svenska kulturarv.
För Kulturföreningen Gimle
Ordförande Arvid Nikolausson och Linnea Klingström
