Debatt: ”Världen är mätt, uppritad och kartlagd”
I en insändare beskrev en ung kvinna hur stressen och ångesten inverkar i hennes liv. Vi lever i en tid som i allt större utsträckning tycks präglas av allt högre ohälsotal, fler stressrelaterade sjukskrivningar och utbredd psykisk ohälsa. Vi är fria att själva välja livsstilar, genom konsumtion skapa och uttrycka våra identiteter. Världen är mätt, uppritad och kartlagd. Trots alla våra tekniska framsteg, all vår ekonomiska tillväxt så finner vi oss emellertid inte riktigt tillrätta i moderniteten.
Genom en historisk analys av mänsklig aktivitet och en uppdelning av arbete (cykliskt, nödvändigt för att bibehålla mänskligt liv, förbrukas snabbt) och tillverkning (bestående över tid, instrumentell till sin karaktär) spårar filosofen Hannah Arendt den moderna människans olycka där vi blivit förfrämligade inte bara inför vårt arbete, utan även inför världen. Arbete och konsumtion ska här ses som två delar i samma process, varsin sida av ett och samma mynt som blir till en växande och tärande cykel när det mänskliga livet alltmer inordnas i den. Det som brukade tillverkas och bestå konsumeras istället vilket, på bekostnad av stabilitet och långsiktighet, nöter på den fysiska världen.
”Som sådana alieneras vi från världen när det enda som har betydelse är ekonomin och vår roll i den.”
Ett arbetssamhälle där det enda som värderas är arbete, övrig tid ägnas åt att bibehålla vår mänskliga biologi och där människor reduceras till ekonomiska funktioner. Som sådana alieneras vi från världen när det enda som har betydelse är ekonomin och vår roll i den. Allt är av tillfällig karaktär, ska bli till instrument eller tillföras till det ekonomiska kretsloppet. Inget tillåts bestå, existera i sin egen rätt och för sin egen skull. Politik reduceras till möjliggörare av ekonomiska aktiviteter, vars böljande upphöjs till naturlagar bortanför mänsklig kontroll. Intressant nog har statsvetare konstaterat att den ekonomiska globaliseringen har minskat det ekonomiskt-politiska handlingsutrymmet för regeringar.
Det är lätt att blicka ut över samtiden och hitta andra exempel på ekonomiseringen, debatterna om arbetstiden, kulturens lönsamhet och softgirls. Det vi gör i telefonerna är konsumtion av lättsmält underhållning och reklam (numer förklädd till lättsmält underhållning). Våra fysiska omgivningar är tapetserade i reklam, enorma skyltar som tornar upp sig och gör anspråk på både stadsbilden och på oss, vare sig vi önskar det eller ej.
Arendts bot är att vi måste göra det hon något vagt benämner som handla, vi handlar när vi agerar med varandra och uttrycker vår individualitet. Handlandet skiljer sig från exempelvis tillverkningen genom att handlandet är ett mål i sig självt, medan tillverkningen är framställandet av ett ting som ett medel. Genom att handla bortom den ekonomiska rationaliteten, och på ett sätt som inte enbart är instrumentellt eller menat att stärka vår ställning i ekonomin, finner vi mening bortom arbete/konsumtion. Där finns reflektion, familj, litteratur, föreningar, andlighet, gemenskaper. Handlingar som vi utför för deras egna skull, och inte för att vi har något särskilt syfte med dem bortom själva utförandet i sig. Handlingar, som just därför att de inte resulterar i någon ekonomisk avkastning, får betydelse. Policyskapande bör därför inriktas mot att skapa goda förutsättningar för individen att engagera sig i meningsfulla handlingar. Utan att vi behöver ränna runt med maxpuls för att hinna ägna oss åt dem.
Adam Svedlund, fil master i statsvetenskap
