Elevresurser är betydelsefulla!
Här bestämmer också HR bara rätt av var man ska bli placerad utan tanke på vad vi besitter för olika erfarenheter och kunskaper. För det första så hade samtliga redan jobbat på låg- och mellanstadieskola om vi hade varit intresserade av att jobba med yngre barn. För det andra så vill och arbetar vi med tonåringar, något som vi dessutom är väldigt bra på. Jag själv är även mentor till elever som har olika svårigheter och finns med på lektioner för att stötta och hjälpa.
Samtliga av oss som det berör trivs väldigt bra på skolan och gör ett bra jobb. Vi jobbar nära varandra i de arbetslag vi är placerade i och känner oss uppskattade. Eleverna finner en stor trygghet i oss som de träffar varje dag och allt bygger på goda relationer. Det tar olika lång tid att bygga dessa men för att nå ungdomarna är det väldigt viktigt. Vi gillar våra elever och tillsammans med lärarna ser vi till att nå så bra resultat som är möjligt för den enskilde eleven.
Som det är nu känns det som man inte är värd något. Jag fyller 48 år i höst och som det är nu ska jag tvingas skriva ner mitt anställningsavtal för att få vara kvar på Norregård. Detta tycker jag rimmar väldigt dåligt med Växjö kommuns ledord att man ska vara en attraktiv arbetsgivare. Vi möter alla med respekt? JA, vi gör det men arbetsgivaren gör inte det mot oss när man gör så här. Vi kan jobbet? JA, det kan vi och vi är otroligt betydelsefulla för våra elever och lärare. Men arbetsgivaren bryr sig inte om det.
Vi gör verksamheten bättre? JA, vi gör det genom att hjälpa och stötta, torka tårar, peppa, kämpa och glädjas med dem. Arbetsgivaren ser tydligen inte det då de vill minska ner våra tjänster på skolan. Hållbar framtid? Vi ser till att eleverna orkar kämpa lite till för nå uppsatta mål och komma in på önskat gymnasieprogram. Arbetsgivaren ser inte att det kommer att komma ännu fler elever med svårigheter på olika sätt som behöver mycket mer hjälp. Vem ska hjälpa och stötta dem?
Jag kan också tycka att det är konstigt att jag som går med på att jobba 85 procent måste skriva om min anställning till det i stället för att vara tjänstledig på mina 7 procent som jag varit sista två åren. Om jag inte skriver om avtalet blir jag av med jobbet eller måste byta skola.
Min erfarenhet av att jobba med tonåringar är betydelsefull. Mycket av dessa erfarenheter kan jag bidra med i mitt arbete. Har även gått flera utbildningar gällande ungdomar, droger och gränssättning. Räcker inte denna kompetens till att vara elevmentor på högstadiet, vad krävs då?
Hur ska man kunna bibehålla personal med bred erfarenhet när man gör så här? Hur kan kommunen anse att de jobbar med sina värdegrunder?
På högstadiet behövs vuxna trygga resurser som vågar vara just vuxna och inte kompis med eleverna. Det blir lätt så när man tar in unga människor utan livserfarenhet. Så frågan är ju vilka vuxna människor ni vill ha runt era barn/ungdomar?
Anna Bredenlöw Löfgren, mentor åk 7A 8A 8B Norregårdsskolan
