Har regionerna spelat ut sin roll?
Det blir tydligt att våra myndigheters anvisningar och rekommendationer skall bedömas av varje enskild region. Alltså kan det i princip förekomma 21 olika tolkningar, av vad som Folkhälsomyndigheten ger anvisning om gällande pandemin. Detta skiljer sig mycket från hur de flesta länder inom EU kan agera i en kris. Där kan regering och myndigheter lägga fram en nationell strategi, som hela landet sedan skall följa. I Sverige är detta rekommendationer.
Tyvärr ses detta ofta just vad gäller sjukvården i vårt land. Till skillnad mot andra myndigheter som polis och militär, så finns det ingen gemensam nationell styrning över sjukvården. Därför ser vi också hur varje region ofta försöker finna egna lösningar, på frågor som en annan region redan löst. Där varje region är autonom och självständig. Tyvärr ses detta inom flera delar av den regionala styrningen.
Ta ambulanssjukvård som ett exempel. Det finns i dag ingen som nationellt talar om hur en ambulans ska utformas eller fungera. Det finns ingen myndighet som utformar detta nationellt. En polisbil, ser i princip likadan ut i hela landet. Kommunikationen ser ut på samma sätt inom polisen och inom kustbevakning exempelvis, i hela landet. Där finns en nationell myndighet. Men regionernas organisation kan se helt olika ut, bara du passerat en länsgräns.
Tyvärr så är dessa brister väl synliga, om någon vill se dem. Men det är just vid en allvarlig nationell händelse, som dessa betydande skillnader blir blottade. Vid en pandemi som landet genomlider nu, så blir detta faktum väl synligt.
Sjukvården är i behov av en myndighet, där all vård blir samordnad och nationell. Vården ska inte centraliseras till våra storstäder, men ska samordnas, så den ena handen vet vad den andra handen gör. Så är det inte i dag.
B Rålin
”Vården ska inte centraliseras till våra storstäder, men ska samordnas, så den ena handen vet vad den andra handen gör. Så är det inte i dag.”
