Naturvårdsbränning gynnar fågellivet

Anledningen till att vi inte protesterar mot naturvårdsbränningarna är att åtgärden överlag har positiva effekter på fågellivet. Redan när området antänds lyfter mängder med insekter, vilka blir mat åt rovfåglar som bivråk och lärkfalk. Många insektsarter attraheras sedan av röken och den brända veden och redan innan brännan slutat ryka anländer hackspettarna för att kalasa på det dukade bordet. Spettarna drar sedan stor nytta av området under många år framöver. I den västmanländska Hälleskogsbrännan fanns efter två år över 100 par av den rödlistade arten tretåig hackspett, en art som inte setts i Kronoberg sedan effekterna av den ökade döda veden efter stormarna Gudrun och Per klingat av.

Naturvårdsbränningarna dödar framför allt gran och gynnar tall, vilket medför att blåbärsriset redan sommaren efter spirar med ny kraft i den nu ljusöppna brända skogen. Tjäder och orre gynnas kraftigt av bränd skog under många år framöver och den öppna tallskogen passar bra för nattskärran – en ovanlig nattaktiv fågel med sitt starkaste fäste i länet i Uppvidinge kommun. Då granen fallit offer för branden kan områdets tallar växa sig gamla och grova och med tiden fungera som boträd för kungsörn, fiskgjuse och duvhök.

Naturvårdsbränningar har med andra ord oerhört gynnsamma effekter för fågellivet på kort och lång sikt. De arter som räknas upp här är enbart några av de många arter som missgynnas av dagens skogsbruk och som därför förts upp den nationella rödlistan. Naturvårdsbränning är ett sätt att förhindra att dessa arter helt försvinner från vårt land.

Det är ofrånkomligt att ett antal häckningar spolieras vid själva brandtillfället, men de långsiktiga positiva effekterna av branden överstiger vida de negativa konsekvenserna vid brandtillfället. I vår del av landet är det endast cirka 20 dagar på ett år då lämpliga förhållanden för naturvårdsbränning råder och för att kunna genomföra ett tillräckligt antal bränder är det nödvändigt att begagna varje tillfälle under maj-september. Självklart hade vi hellre sett att alla bränningar kunde genomföras under augusti-september, men det finns inga garantier för att väderläget är gynnsamt under dessa månader och därför måste varje tillfälle till naturvårdsbränning gripas eftersom de långsiktiga effekterna för växt- och djurlivet är övervägande positiva.

Slutligen vill vi också påpeka att det planeras tre naturvårdsbränningar per år i länet, medan antalet avverkningar som genomförs varje år är ungefär 3 500 i Kronoberg. Avverkningarna pågår året runt och avbryts inte under fåglarnas häckningstid, vilket orsakar mångdubbelt stor skada jämfört med naturvårdsbränningarna. De långsiktiga negativa effekterna av skogsavverkning är dessutom förödande för fågellivet, vilket är raka motsatsen jämfört med de positiva effekter som naturvårdsbränningarna medför på lång sikt.

Göran Carlsson, ordförande Uppvidinge Fågelklubb