Rättvis belysningsplan
Dessa är oumbärliga om man ska vistas utomhus när solen gått ner. Det är nämligen som bekant en ojämn och orättvis fördelning av belysningen utmed vägarna, obefintlig på många ställen, sparsam på andra men också faktiskt ganska frekvent förekommande på vissa ställen! Hur kan det komma sig att man har en belysningsplan i Alvesta kommun som slår så orättvist?
Jag bor själv i norra kommundelen och här lyser verkligen vägbelysningen med sin frånvaro. I takt med att otryggheten i samhället ökar blir det alltmer tydligt att det saknas belysning. Det är nästan så att man är glad att man inte har hund längre så man slipper ge sig ut i mörkret!
2008 gjordes en belysningsplan för Alvesta kommun. Enligt denna plan är den generella principen för vägbelysning att den ska vara trygghetsskapande och motiverad av trafikmässiga skäl. Ytterligare en princip var att belysning som inte behölls skulle erbjudas att övertas av de boende.
I kriterierna för belysning beskrivs bland annat att det ska finnas minst tre hus (ej sommarboende) och avstånden mellan husen, eller utfarterna, ska vara högst 150 meter.
2013 gjordes ett omtag gällande arbetet med belysningsplanen. Förändringarna som gjordes var att sex stycken lampor återställdes i hela kommunen och principen att erbjuda borttagen belysning till de boende togs bort.
I beslutet fanns ett tillägg att ”om en ny belysningsplan skall framtagas bör det ske genom program för landsbygdsutveckling.” Ganska riskfritt tillägg alltså!
Därmed betraktades arbetet med belysningsplanen som startades 2008 som avslutat.
På senare år har tydligen belysningen på landsbygden aktualiserats igen, kanske tack vare påtryckningar från medborgare i ytterområdena. 2021 beviljade kommunstyrelsen 500 000 kronor till samhällsbyggnadsnämnden i syfte att påbörja arbetet med att sätta upp mer belysning. Det sägs att man beviljat ytterligare 500 000 kronor för år 2022, detta har jag dock inte funnit styrkt i något dokument. Men kanske har kommunstyrelsens arbetsutskott hittat några pengar som inte behöver protokollföras, vem vet.
Viktigare är dock: Har det blivit någon verkstad av denna tilldelning? Det verkar inte som om man ens bemödar sig att laga trasig belysning, till exempel en löst hängande lampa i Härlöv.
I 2:a kap. 3:e § i kommunallagen beskrivs ”Likställighetsprincipen”. Där kan man läsa att kommuner och landsting skall behandla sina medlemmar lika, om det inte finns sakliga skäl för något annat.
Frågan jag ställer mig är om Alvesta kommun i detta fall har valt att behandla sina invånare lika?
Med hänvisning till kommunens egen princip att belysning ska vara trygghetsskapande och motiverad av trafikmässiga skäl, vill jag slå ett slag för belysning vid busshållplatserna.
Våra barn som väntar på skolskjutsen, ofta i halvmörker både morgon och kväll, befinner sig i en utsatt situation. Jämfört med 2008 har tekniken gjort stora framsteg och erbjuder helt andra och nya lösningar gällande belysning. Punktbelysning med solceller skulle kunna vara en utmärkt lösning på problemet med ”osynliga” barn och ungdomar som stiger på och av vid busshållplatserna.
Miljövänligt och energisnålt, vilket är högaktuellt i dessa tider.
Som boende på landsbygden utan vägbelysning är detta en viktig angeläget. Jag och Sverigedemokraterna i Alvesta kommun kommer att driva belysningsfrågan.
Lena Nikolausson, Sverigedemokraterna, Alvesta kommun. 1:a på kommunfullmäktigelistan
