Tillväxt och strandskydd i Kronoberg
Strandskyddslagen som tillkom 1950 och som senare blev en del av miljöbalken, bör ingå i var mans och kvinnas kunskap likaväl som allemansrätten. Så är dock inte alltid fallet, många politiker på det kommunala planet visar total okunskap. Tyvärr är det också så att regeln att följa lagen är något som alltför många struntar i beträffande just denna lag. Samtidigt har kommunerna oftast mycket dåliga resurser för att påvisa brott mot lagen.
Man kan jämföra med trafiklagstiftningen och efterföljandet av hastighetsbestämmelser. Lagbrott är mer regel än undantag.
I dag driver vissa partier på riksnivå att strandskyddet ska tunnas ut och att byggande vid stränder på landsbygden ska underlättas, men detta ger inte fog för att negligera lagen i sin nuvarande utformning. Lagen står dels för att skydda naturen i strandnära läge (land och vatten) för biologisk mångfald, men också för att bevara stränder sett ur allemansrättens perspektiv.
Länsstyrelsen har stort inflytande i tolkningen av strandskyddet och prejudikat i miljödomstolen kan urholka lagens betydelse. Beivras inte flagranta strandskyddsöverträdelser blir i praktiken Sverige utan lagstiftning på området.
Samtidigt kan jag konstatera att undantagen i strandskyddslagen är många och att kommunerna ger dispens till strandskyddet i de allra flesta fall, då ansökan görs.
Så till frågan om strandskyddet för tillväxt inom bostadsbyggandet i Kronoberg.
Att många önskar bo i naturnära läge i dagens Kronoberg motsägs av den starka inflyttningen till Växjö stad från omgivande landsbygd. Kring-kommunerna utarmas och Växjö växer stadigt på grund av bostadsbyggandets koncentration till det vinstgivande Växjö.
Som mångårig ledamot i Samhällsbyggnadsnämnden i Alvesta kommun vet jag att exploatering av strandnära läge på landsbygden inte är någon billig lösning för den kommunala ekonomin och för den kommunala VA-verksamheten. Många kommuner har planerat för så kallade LIS-områden (landsbygdsutveckling i strandnära läge) och sett de ekonomiska konsekvenserna av det, det vill säga flertalet VA-abonnenter ska betala för att vissa utvalda ska erhålla VA på samma ekonomiska villkor. Den penningstarke gynnas på kollektivets bekostnad.
Just tillgången till oexploaterade naturliga stränder utan bebyggelse uppskattas framförallt av friluftsmänniskor, vandrare, kanotister, svenska och utländska turister.
I storstadsområdena är stränderna ofta ej tillgängliga och upptagna sedan många år tillbaka. Den utvecklingen vill vi inte se för hela landet.
Klimataspekterna är en annan faktor som motsäger etablering nära vatten. Många kommuner marknadsför i attraktiva vattennära lägen för bostäder, utan att ta i åtanke de förhöjda klimatrisker som byggande på dessa platser ofta innebär. Kommuner har ett ansvar enligt Plan- och bygglagen att ta hänsyn till klimatrisker vid planering av ny bebyggelse.
Jan Franzén (Alvesta Alternativet)
