Vänta med slutförvar av kärnavfall – för kommande generationers skull
De kärnkraftspositiva partierna pressade på och Socialdemokraterna gav sitt godkännande. Det är alltså ett politiskt spel som drivit fram ett snabbt beslut om geologiskt slutförvar, när det skulle behövas ett mer uthålligt utforskande av möjliga alternativ.
Ett säkert och ansvarsfullt omhändertagande ställer beslutsfattarna inför ett etiskt problem, eftersom beslutet kan få konsekvenser för 4 000 generationer. Låt oss först anta att den aviserade teknologin håller vad den lovar och isoleringen kommer att fungera genom årtusendena, genom klimatförändringar och istider, allt under det att radioaktiviteten sakta avtar. Är då problemet ur världen? Tyvärr inte. Det är helt enkelt inte möjligt att förutse vad människor och samhällen kommer att göra i framtiden.
Vad gör ett framtida samhälle som lider av energibrist, inte har vårt teknologiska kunnande men ändå förstår att här finns stora energimängder (bara några procent av uranets energiinnehåll kan användas i kärnkraftsproduktionen)?
Eller vad gör människor som, oavsett riskerna, är intresserade av att komma åt de betydande mängder koppar som ett slutförvar skulle rymma? Människor har tidigare i historien och i samtiden tagit stora risker för att komma åt rikedomar.
Planen om geologiskt djupförvar syftar till att gömma undan kärnavfallet så det inte syns och inte stör. Men redan nu håller vi kärnavfallet isolerat. Det är med andra ord inte avgörande att omedelbart finna en lösning för att ta hand om avfallet, utan det finns gott om tid att utveckla den bästa möjliga lösningen.
Slutsatserna är tre:
1. För att ta ansvar för nu levande generationer behövs inget geologiskt djupförvar.
2. För att ta ansvar för de kommande 4 000 generationerna är djupförvaret ett högst osäkert alternativ.
3. Det behövs fortsatt utveckling av alternativa lösningar under kommande årtionden.
Mark- och miljödomstolen bör därför stoppa den planerade slutförvaringen. Dessutom bör vi, varje gång vi diskuterar att bygga ny kärnkraft, väga in riskerna med att ytterligare öka mängden radioaktivt avfall.
Mats Andrén, professor i idéhistoria som bland annat publicerat ”Nuclear Waste Management and Legitimacy: Responsibility and Nihilism” (Routledge 2012) och ”Kärnavfall och ansvar” (Tidskrift för politisk filosofi, 2022:1)
