Våra järnvägars framtid äventyras
Våra nuvarande stambanor byggdes för 150 år sedan i ett land med en tredjedel av dagens befolkning och där man sällan rörde sig utanför den egna socknen. Behovet av att bygga nya stambanor med högre kapacitet är ytterst angeläget eftersom dagens överbelastade spår leder till störningar och förseningar. Om vi dessutom ska köra mer gods på tåg istället för lastbil så behövs nya spår för passagerartrafiken. Ändå var den mest framträdande punkten i Tidölagsavtalet när det gäller kommunikationer att sätta stopp för nya stambanor, det som Rosengren med flera kallar för ”snabba resor mellan storstäder” i ett försök att dölja vad det handlar om.
Men moderatregeringen har också drastiskt skurit ner på anslagen för att underhålla och rusta upp nuvarande järnvägar. Hela 750 miljoner mindre till underhåll blir det bara under 2023. En stor del av de pengarna, 500 miljoner, kommer man istället att lägga på en folkräkning. En politik som obönhörligt leder till mer störningar, förseningar och lägre tillförlitlighet. Vilket givetvis leder till att fler väljer det klimatfientliga inrikesflyg som regeringen väljer att pumpa in miljarder i att subventionera. Även om denna regering sannolikt inte kommer att sitta kvar mer än högst tre år till så kommer man att skada Sveriges järnvägar för årtionden framåt.
Det är därför så viktigt att vi på kommunal och regional nivå höjer våra röster mot Åkessons, Kristerssons och Rosengrens järnvägsslakt.
Och är det inte märkligt att Moderaternas alternativ till fungerande järnvägar också utgörs av att höja hastigheten på vägarna, trots att det leder till högre utsläpp, sämre klimat och fler olyckor? Vad vinner vi på det?
Lennart Adell Kind (MP)
Christine Tidåsen (MP)
”Är det inte märkligt att Moderaternas alternativ till fungerande järnvägar också utgörs av att höja hastigheten på vägarna, trots att det leder till högre utsläpp, sämre klimat och fler olyckor?”
