Göran och Kristina blev ett kärlekspar efter 55 år som vänner: ”Det är så okomplicerat”

Men visst var Kristina Sellgren lite nyfiken på det där kärleksprogrammet som alla plötsligt pratade om. Hon gillar idén att visa att kärlek verkligen inte har något bäst före datum och man kan bli precis lika himlastormande kär fast man hunnit samla på sig några år efter pensioneringen.

– Jag tror att det är viktigt att visa det för de yngre. Och jag tittade på något avsnitt, men jag tyckte faktiskt att det kändes väl upplagt. Det kändes inte äkta, säger 78-åringen som själv funnit en ny kärlek på äldre dagar.

Kristina blev nämligen kär i en man som hon hade känt i mer än ett halvt sekel. Den mannen heter Göran Borg, och han kan bara bekräfta att känslorna tillbaka var och är precis lika starka. Då som nu, ett par år senare.

– Det har alltid varit något speciellt mellan oss, säger han.

Då, när de först träffades, bodde Kristina med sin man Torsten i Stockholm. De hade blivit ett par redan när hon var 14 år och de bodde i närheten av varandra på Lidingö.

– Det kom sig av att våra småsyskon lekte. Så träffades vi, jag och Torsten. Sedan dess var det vi, berättar Kristina.

1966 jobbade Torsten som tandtekniker på en klinik på Östermalm. En dag började en ny kollega där. Denne Göran Borg hade bott och jobbat tre år i New York, och det var också där han hade träffat den jämtländska au pair-tjejen Boel.

Torsten och Göran fann varandra direkt. Till en början med handlade samtalet om det udda sammanträffandet att båda haft polio som barn. Men snart upptäckte de att de var lika i det mesta och hade massor att prata om. Och inte nog med det – Boel, barnskötaren, och Kristina skolsköterskan, klickade också.

Första gången de träffades alla fyra var nyårsafton och de surrades om allt möjligt. En del av samtalet kom att handla om fjällvärlden, dit Torsten alltid drömt men inte kommit.

Den första gemensamma semesterresan av många gick till Frösön. Sedan när barnen kom i ungefär samma tidsspann började de också hänga med varandra; Görans och Boels grabbar John och Pär, Kristinas och Torsten barn Michael och Marie.

– Du vet, det var en sådan där vänskap man egentligen inte upplever. Vi kunde tillbringa en semester ihop och brydde oss inte om vem som betalade för inträde eller mat. Vi jämförde kvitton en gång, och efter tio dagar diffade det på 20 kronor. Vi var helt enkelt på samma våglängd, konstaterar Göran.

Så kom det sig att Kristina och Torsten fick ta över ett hus i Växjö 1978. Då deklarerade Boel och Göran att de aldrig skulle lämna Stockholm.

De kom efter till Växjö två år senare.

– Vi bodde ute på Tyresö, och det var ju långt till jobbet när vi hade barn, säger Göran, som ringde mäklaren en måndag i midsommarveckan. När denne fick veta vilket hus det var visste han direkt en barnfamilj som redan hade spanat in just det huset.

Göran och Boel fick ritningar på ett par hus i Växjö, åkte till bästa vännernas sommarhus i Kalmar för att fira midsommar – och spanade in sitt nya hus i Växjö när de ändå var i trakterna.

– Flyttlasset gick i september, berättar Göran.

Tillsammans med Torsten klurade han på ständigt nya projekt och saker att fixa på varandras hus, i såväl Växjö som i Kalmar samt även i Stockholm, där Göran och Boel hade sitt sommarhus.

– Vårt jobb handlade ju mycket om att konstruera och bygga upp. Det var något vi båda tyckte om. Torsten och jag var väldigt lika på det sättet, säger Göran.

Självklart hejade han och Boel på vännerna när de bestämde sig för att leta efter en ny sommarstuga. Året var 1988 när Torsten och Kristina hittade sitt drömläge på Solvägen på Aspan utanför Ronneby.

– Bara gatunamnet var ju svårt att motstå, säger Kristina.

Någonstans i mitten på 90-talet började kännas lite jobbigt för Boel och Göran med hus i Stockholm och i Växjö.

– Vi hade ju Jämtland att besöka också, säger Göran.

I samband med att han och Boel gick i tidig pension vid 60 års ålder köpte de ett litet torp i Hjortahammar på 28 kvadrat. Detta sålde de för tolv år sedan. Då hade de bästa vännerna bott permanent i huset på Aspan i två år, och mycket av umgänget fortsatte där.

Men allt eftersom tiden gick började Boel visa fler och fler tecken på demens. Under den svåra tiden som följde var Torsten och Kristina ett stort stöd.

När Torsten dog 2018 efter en längre tids sjukdom hade Boel blivit så dålig att hon inte kunde bo hemma längre. Hon gick bort den 2 januari 2019.

– Det var en väldigt jobbig tid, säger Kristina och konstaterar att hon inte bara förlorade sin man utan också sin bästa väninna.

– Jag kan fortfarande bli arg på Boel för att hon inte finns. Hon var min bästa väninna och jag saknar henne något enormt.

Under de svåra åren fanns Göran och Kristina där för varandra. Inte som ett kärlekspar, men som väldigt goda vänner.

Göran, som alltid varit hobbymusiker och spelade i Söderkisarna under bandets storhetstid på 70-talet, hade hittat några likasinnade på Aspan. Hösten 2018 spelade han mycket med dem. Och i stället för att åka hem i mörkret till en tom lägenhet i Växjö fick han bo i gästrummet på Aspan.

Själva kan Göran och Kristina inte sätta fingret på vad det var och när vänskapen gled över i kärlek. Det var mer något som växte fram, som en naturlig följd, menar de.

Något dåligt samvete gentemot Boel och Torsten har de aldrig haft.

– Jag är säker på att de inte hade tagit illa upp, säger Göran.

Inte heller deras barn har haft några invändningar. Tvärtom har de nästan pushat på. Som Kristinas barn, som juldagen 20221 tyckte att det var nog med pendlandet mellan Görans lägenhet i Växjö och mammans hus på Aspan. De bokade sonika en flyttfirma i februari.

– Så blev det med det, säger Göran, som magasinerade sina möbler och flyttade in på Solvägen med lite kläder. Hans möbler finns numera i en lägenhet i Johannishus. Den ska paret ha som som ett slags extraboende när snön ligger hög runt stugknuten eller när fyra barn, sex barnbarn och ett barnbarnsbarn skulle komma på besök.

– Vi har tänkt på allt så att ingen av oss bli bostadslös om den andra dör och vi har gjort upp alla papper om ekonomin, säger Kristina, som tycker att det är skönt med den trygghet hon känner med Göran. Efter över 50 år vet de precis vad de har varandra och kan rycka på axlarna åt den andres olater. Just för att de vet exakt vilka det är.

– Jag skulle aldrig ge mig in i en helt ny kärleksrelation med någon jag inte känner sedan innan. Det är något helt annat och mycket mer utlämnande. Jag har svårt att se att man kan göra sig själv rättvisa om man går ut på nätet, säger Kristina.

– Och det går ju inte att komma med en massa krav på den andra från början. Då blir det inget, säger Göran.

Just det där med tryggheten är något som både Göran och Kristina värderar högt.

Det finns så klart en fysisk attraktion, men den är inte allt. Långt viktigare är samhörigheten med en annan människa; att vakna tillsammans med någon, uppleva nya saker och bara vara i vardagen.

– Det är skönt att bli kär på äldre dar. Man behöver inte förställa sig, säger Göran som tror att en serie som Hotell Romantik kan vara bra på det sättet att seniorerna i såpan har ett ärligare uppsåt med sin medverkan än många yngre hade haft.

– De har inga karriärer på sociala medier att tänka på och de är inte med i serier för att tjäna pengar, säger han.

Både han och Kristina tror dock att det är smart att leta efter kärleken på närmare håll. Kanske i vänskapskretsen eller i någon förening man är med i.

– Men då måste man våga vara öppen för kärleken, lita på sin egen magkänsla och inte fundera så mycket på vad andra människor ska tycka, säger de.

Fotnot: Nyfiken på Hotell Romantik, där ett gäng 65-plussare tagit plats i ett alphotell och dejtar varandra ? Kolla SVT på söndagar klockan 20. Alla avsnitt finns på SVTplay.