Dolt hot

En vidoekasett där någon har spelat in framsidan av familjens bostad ligger en dag i posten. Kasetten avslöjar inte mycket, kameran står still och bara iakttar det som sker. Några personer kommer och går, några bilar kör förbi, ett svagt ljud hörs från staden.

Georges (Daniel Auteuil), känd programledare för ett litteraturprogram, och hans förläggarhustru Anne (Juliette Binoche) framstår på ytan som det perfekta borgerliga paret. De har en son, ett fint hem och kultiverade vänner som de umgås med över en god bit mat och ett par glas rött. Men i takt med att de anonyma inspelningarna blir fler och även några slarvigt men otäckt ritade teckningar dyker upp, blottas också sprickorna i den stadiga familjefasaden. Lögnerna, förnekelserna, avsaknaden av verklig kommunikation.

Vem är det som vill dem ont? Polisen kan inte hjälpa till eftersom inget egentligt brott har ägt rum. Kanske finns svaret i det förflutna.

Med små medel och lysande, återhållsamt skådespeleri har Michael Haneke, regissören bakom ångestdramat Pianisten och den mästerligt otäcka Funny Games, skapat en thriller som vägrar lämna en i fred. Trots att filmen knappt har styrfart är den omöjlig att slita sig ifrån.

Dialogen är sparsmakad, scenerna långa med få klipp och soundtracket, ja det existerar över huvud taget inte.

Men med ovissheten som motor och den övergripande frågan om vem som bär skuld, i det lilla såväl som det stora, är Dolt hot en alltigenom fascinerande, skrämmande och angelägen upplevelse.