Himlen är oskyldigt blå

Hannes Holm har gjort en mängd populära långfilmer, mestadels med dragning åt det komiska, flera tillsammans med Måns Herngren. Hans förra film var med Martina Haag i huvudrollen och baserad på hennes storsäljare Underbar och älskad av alla. Det var inte en helt lyckad film, så jag blir stort och glatt överraskad av Holms nya film med premiär i dag: Himlen är oskyldigt blå. Titeln från en sång av Ted Gärdestad som får inleda filmen och det känns först som om vi ska få oss en rejäl dos sjuttiotalsnostalgi, men vi får mycket mer än så.

Vi får ett rejält drama, en helt enkelt väldigt bra film. En spännande story om hur polisen sprängde en känd knarkliga, Sandhamnsligan. Filmen är alltså verklighetsbaserad. Det är i Sandhamn historien utspelar sig, en sommar i Sandhamn där Martin får sommarjobb på en lyxkrog. Som Martin ser vi en imponerande självklar och bra Bill Skarsgård i sin andra stora bioroll i höst. (Den andra är huvudrollen i I rymden finns inga känslor.)

Martin bor i fattig ful förort med en ledsen och medberoende mamma (Amanda Ooms) och en elakt alkoholiserad pappa (Björn Kjellman) men har mer förmögna kompisar. Genom dessa hamnar han i Sandhamn.

Chefen på krogen är Gösta, diaboliskt bra spelad av Peter Dalle och hans fantastiska ögonbryn. Mustaschen vet också vad den gör. Gösta för en stenhård regim men får upp ögonen för Martin efter att först ha gett honom sparken. Martin får börja "hjälpa" Gösta i stället, det vill säga arbeta för honom mer privat. Exakt vad det är för paket och pengar Martin får leverera och lämna sägs aldrig rent ut. Men vi förstår nog.

Göstas verksamhet blir helt uppenbar när ett par risiga typer dyker upp och börjar koka knark i en av sjöbodarna. De är inte alldeles smarta och är upphov till en av Görans många skrattframkallande oneliners: "Nackdelen med att vara kriminell är att man drar till sig andra kriminella." Peter Dalle är perfekt som Gösta.

Samtidigt är Himlen är oskyldigt blå (ännu) en film om en pojkes väg mot att bli vuxen. Martin blir kär, det blir komplicerat, han tvingas se sanningen om Gösta i vitögat, ta ansvar och fatta stora mogna beslut.

Hannes Holm har skapat en helgjuten film, tidsandan görs levande, skådespelarna imponerar med sitt spel och personkemin är precis som den ska vara. Det är ett driv i berättelsen och filmen är engagerande, dramatisk och inte minst rolig.

Camilla Carnmo