Katinkas kalas

Katinkas kalas. Snygg titel. Filmen är snygg också att titta på. Rent estetiskt. Snygga bilder av snygga miljöer. Utomhusmiddag i vacker trädgård. Vacker mat som äts av vackra människor. Vackert ljus. Vackert foto. Fotot är det bästa med Katinkas kalas.

Sedan har jag inte så mycket mer positivt att säga om Katinkas kalas tyvärr. För detta är regissören Levan Akins långfilmsdebut som regissör. Och med debutanter ska man gå varsamt fram. Men en film är många människors arbete och recensioner skriver man för biobesökare och andra filmintresserade.

Katinkas kalas är snygg som sagt, snyggt indelad i kapitel, eller akter, med namn som förberedelser, förrätt, och så vidare. Jag gillar det och det gör det också lite lättare att förlika sig med filmens teatrala karaktär. Då kan man tänka att den är teatral med flit, och inte bara dåligt spelad och regisserad. Katinka fyller år, sådär trettioplusnånting. Till det artsy inredda huset på landet kommer ett litet antal vänner och det känns som hon inte har fler. I huset bor också hennes pojkvän samt ett hembiträde som tyst plockar glas och ställer fram nya rätter.

Filmens karaktärer beskrivs av filmbolaget som hipsters och tillhörande en kulturell överklass. Och jo, de jobbar med konst och media, mer eller mindre framgångsrikt. Katinka är sval och tyst, någon är osäker, en annan är pårökt, en fjärde dryg. Till denna stela middag dyker plötsligt Katinkas bror upp med sin nya flickvän. Hon jobbar på ett tramsigt spelprogram på en av de sämre reklamkanalerna. Hon är inte sval och rätt. Hon är tvärtom. Hon har extensions och tror att curator är kurator. Hon är kulturell underklass kan man väl säga. Hon ska vara festens och filmens katalysator. Mer "äkta" och "naturlig" än de andra. Jag begriper inte varför? Det är så förenklat. Natur mot kultur på ett ganska uckigt gammalt sätt.

Man vill säga något om klass, om brist på respekt, om livslögner och snobberi. Om vår samtida fixering vid livsstil. Och det gör man MED STORA BOKSTÄVER. Det blir intressantare om man antingen får tänka mer själv, eller om filmen i sig är så intressant, välspelad och välgjord att man förbiser med övertydligheten.

Men filmen saknar driv och mening, replikerna är styltiga - och dessutom svåra att uppfatta.

Vid ett tillfälle diskuterar man ett en film som "vill vara subtil men bara är övertydlig" och ja, det tycker jag är en bra beskrivning av Katinkas kalas.