Ronin

Det här är en pinsamt dålig film av en regissör som på 1960-talet regisserade utmärkta filmer som Fången på Alcatraz (1961), Hjärntvättad (1962) och 7 dagar i maj (1963) om internationell politik och om den amerikanska presidentens roll i samband med kriser inom USA. Hjärntvättad är, anser flera namnkunniga statsvetare, den film som förutsåg mordet på John F. Kennedy. Men varför är då Ronin så usel?

Låt oss titta på förutsättningarna. Manuset, skrivet av J. D. Zeik, handlar om en grupp politiskt skamfilade infiltratörer från CIA, KGB och IRA som tillsammans vill komma åt en väska, som förmodligen innehåller uran. Intrigen är uppbyggd som en typisk Akira Kurosawa-film: det vill säga att några samurajer har motiv att agera för för ett ädelt ändamål. Ordet Ronin stammar just från japanskan och innebär att samurajen saknar feodalherre på grund av tidigare misslyckanden som försvarare av honom. Om samurajerna lyckas i sitt uppsåt att senare vinna för en god sak, begår de självmord som mål för sin erövring av förlorad identitet.

Inget av dessa tankar i den japanska samurajfilosofin kommer dock fram i Ronin. Det är mest fråga om biljakter, kulsprutesmatter, mord och vykort över franska landsbygden. Den enda scen får godkänt i denna internationella sörja, där Stellan Skarsgårds roll som agent är lätt löjeväckande, är då Robert de Niro efter att ha fått en kula i magen och opererats utan bedövning fäller de kloka orden ²nu slocknar jag².