Sherdil

DET ÄR TRÅKIGT att en god tanke missbrukas som i denna film. Sherdil bygger på en verklig händelse, då tre arabhästar som skänkts som gåva av Pakistan, måste avlivas. Orsaken var att de bar på smittbärande virus som kunde vara till skada för andra svenska hästar.

Filmdebuterande Gita Mallik avlockar sitt kontroversiella och patosfyllda tema flera känsloladdade poänger: relationer med djur kan bära unga människor genom plågsamma upplevelser med vuxenvärlden och däri minska pubertetens trauman av utanförskap och ensamhet.

Filmens huvudperson heter Sanna och är fjorton år. Missförstådd i hemmet, i skolan och bland sina kamrater söker hon kärlek hos hästen Sherdil. Hingsten skall dödas och Sanna söker att rädda den undan slakt genom att fly till ett ödetorp.

Denna romantiska saga om kontakten mellan människa och djur slarvas bort: omotiverade bihandlingar läggs in för att dramatisera handlingen och personteckningen är usel såväl som det påfrestande fladdriga bildspråket. Visst för Sanna ( Rebecca Liljeberg) en dialog med hingsten och talet är både ömsint och välvårdat, men enskilda goda regiföresatser skapar dessvärre inte bra filmer.