Sherlock Holmes: A game of shadows

Uppföljaren Sherlock Holmes: A Game of Shadows är en filmisk berg-och-dalbana med få lugna stunder, precis som vi vant oss vid från Ritchie. Mycket av det vi fick serverat i första filmen finns med även nu. Ritchie vet att använda sig av Robert Downey Jr förmåga att gestalta den skarpsinnige men socialt slarvige detektiven. Även sidekicken och levnadstecknaren Dr. Watson (Jude Law) får mycket utrymme. Duon jagar en ny mästerbrottsling, professor Moriarty (Jared Harris), en fruktat intelligent brottsling med sedvanlig megalomani. Här får Holmes en värdig motståndare. Och självklart är Sherlocks drömkvinna Irene Adler (Rachel McAdams) kvar. Ny är däremot Noomi Rapace som får en tillspetsad och inte särskilt intressant utvecklad roll som mystisk spåkvinna. Den som tror att det här är en Noomi Rapace-film tror fel. Försnacket har gett intrycket av att hon har en stor och bärande roll. Det har hon inte riktigt, men Rapace gör vad hon kan med de repliker hon får.

Man får vad man förväntar sig av Ritchie, varken mer eller mindre. Snabba klipp, vassa repliker, dråplig action, snygga slowmotion-scener och en Sherlock med fler depraverande drag än vi är vana vid. Men det blir lite tröttsamt. Ritchie har en ganska begränsad uppsättning filmiska verktyg, kanske borde han skaffa sig en något större verktygslåda. Jude Law och framförallt Robert Downey Jr. är precis som i första filmen behållningen, deras pardans är sevärd.

Jonas Henningsson