Forward thinking

Se här, ett blogginlägg när du minst anar det.

I ett ryckigt schema är det numera luckorna som är bäst lämpade för något slags bloggbidragande tankeutrymme. Som att sitta på balkongen med en kopp svart vietnamesiskt och se solen sänka sig över Växjö. Med den första allsvenska bilagan i handen.

Långt, långt där bak avhandlas superettan. Tränarna talar ut, i Öster är det intressant att Hansen lyfter fram Bojanic som en av säsongens potentiella plusvarianter.

Ännu intressantare är kanske de andra tränarnas svar. Från Borlänge till Trelleborg – via Bromma, Ljungskile och Falkenberg – tror man på Öster som ett topptrelag.

Vid ett första försök att värdera årets superettantrupper känns det jämnare än Messis formkurva. Som vanligt. Som vanligt är de allsvenska avstigarna svårbedömda. Som vanligt är Hammarby ännu mer svårbedömt. För ovanlighetens skull känns Öster relativt solitt. Förutom den vanliga frågan: vem ska göra målen?

I fjol fixade Freddy och Freddys fabrikation fjärdeplatsen. En topp-20-position som kanske kunde varit mer om det blivit fler än fötti mål framåt (negativ-kvalande Värnamo gjorde till exempel 43). Nu bombar Borg i 2.Bundesliga-botten, samtidigt som Öster fyllt på flitigt framåt. Jonas Hellgren bankar hårt på dörren till startelvan (målofarligheten kanske ändå talar emot?). Andreas Birgersson har varit pigg, Andreas Wihlborg skjuter vilt från vänsterkanten och någonstans ganska långt ner i bakfickan finns ett fyr-Thurn . Kvar från förra säsongsavslutningen finns tiomålsskytten Söderberg, det vilda kortet Kevin Amuneke (vilse mot både Falkenberg och Kristianstad, ändå tre mål) och en allt mer revanschlysten MBZ .

Och ändå hör vi ofta "vi saknar någon som kan göra 15 mål".

Och det är helt riktigt. Och jag har svårt att se någon i den här anfallsuppsättningen sätta 15. Så topp-tre är helt kört då?

Vi tar en titt i tabeller från förr. Studerar superettan 2011, -10, -09 och -08 (första året med 16 lag i allsvenskan). Kommer fram till ...

? ? att av de tolv topptrelagen under den perioden har fyra lag haft en (eller flera) spelare som gjort minst 15 mål.

? ? att nio av de tolv haft en (eller flera) spelare som gjort minst tio mål. Av lagen som gått direkt till allsvenskan har bara ett (Åtvidaberg 2009) saknat en tiomålsskytt.

? ? att seriesegraren som mest gjort 60 mål, som minst 46. Att lag två som mest gjort 61, som minst 51. Att lag tre som mest gjort 56, som minst 45.

Slutsatser av den här väldigt ytliga analysen?

Att den mytiske 15-målsmannen är en lyx ett hårdarbetande topplag inte behöver.

Att en tiomålsskytt oftast behövs, men går att undvara.

Att man behöver göra mer än 40 fullträffar om hösten ska sluta i dur.

Och att ett 4–2–3–1-offensivt Öster, där många följer med in i straffområdet, kan bli att räkna med. Precis som många andra.