Gästspelet
För Kalmar HKs damer har det gått tungt hittills i årets upplaga av Division 1 södra. Min insyn i föreningens damsektion når dock inte så långt, varför jag i följande blogginlägg låter den kanske mest litterära i damlaget, Maria Hammarström, få fritt spelrum. Trevlig läsning!
I dagsläget tänker kanske kritikerna, vad gör damlaget? Då ska ni inte sväva i ovisshet längre för Lá Familia är på gång -Och vi är laddade Och vi är tända!
Formtoppen dokumenterades redan i augusti för den nya klubbens damlag och Zacke hade nog rätt när han sa att det var lite för tidigt att nå formtoppen innan seriens början. Vinsten i KFUM-cupen var inte ett tecken på hur höstens spel skulle arta sig och det skulle visa sig att en seger ofta kommer ensam. Premiärsegern borta mot ett av topplagen föranledde till att tro på ytterligare segrar, men resultatet blev i stället en lång formsvacka som vi inte lyckats ta oss ur mer än en gång (mot Pandora). Problematiken har bitvis legat i risig inställning, -att vi inte springer max utan joggar och att några av oss, däribland jag själv inte är så lättfotade i år. Alla som har sett handboll vet att man aldrig vinner utan att springa, kämpa, brinna och göra sitt yttersta, speciellt inte i en serie där de andra lagen är riktigt vassa. Det råder ingen tvekan om att vi kan spela bättre och vi gör heller inte anspråk på att bortförklara förlusterna, utan skyller ifrån oss på högre makter. Vinnarmössan kopplade vi på först för två veckor sedan, men när man har många förluster i bagaget är det lätt att självförtroendet sviker och då kommer inte segrarna som på löpande band. Det krävs hårt arbete under resten av säsongen för att bygga upp självförtroendet som lag, men nu är i alla fall mössan på!
Under den senaste matchen visade vi faktiskt att vi är att räkna med och liksom björnfamiljen gör, trampar vi i enad front ut från idet efter jul. Vi har oss spelare emellan kommit överens om en ny strategi inför kommande matcher och träningar. Detta kan sammanfattas i en enkel mening ”GÖR OM, GÖR RÄTT OCH GE ALLT”. Vi skådar ett ljus i en ganska mörk tunnel och segern under söndagsmatchen var nära, men det räckte inte riktigt. Det känns, trots förlusterna som att handbollen ger alla mycket och en eloge ska vi ha för att vi ALDRIG ger upp på oss själva, även om andra gör det. Alla familjer har sina upp och nedgångar och nu när vi bytt inställning ser vi positivt på framtiden. Viktigt är att ”positivismen” är förankrad även i ledningen. I dagsläget behöver vi uppbackning från såväl sörjande, tränaren som från ledningen. Klagomål om vårt spel betackar vi oss, men konstruktiv kritik är vi alltid mottagliga för. Roligt var att herrlaget bestämt sig för att heja på oss förra matchen. Stödet kändes kanon och denna gest kommer vi naturligtvis att besvara.
Till er tjejer som förgyller min tillvaro, nu tar vi det pö om pö och vinner tillsammans nästa match!!
