Åh, ni vet...

... hur det är med musik ibland. Hur några simpla toner får en mörk och äckligt grå januarimorgon att försiktigt skina. I det här fallet är det faktiskt Lisa Ekdahl som lyckades få mig att leta efter parkeringsplats lite längre än jag behövde. På nya skivan Pärlor av glas (ges ut i dag) finns en låt som heter Där ser du själv hur högt du når och det är väl egentligen inget speciellt med den, men den har en slinga som får mig att tänka på en annan låt, Staffan Hellstrands Romeo i Stocksund, och minns långa majeftermiddagar på sängen för snart två år sen i väntan på att min dotter skulle titta ut i världen. Sen dess har jag lyssnat väldigt lite på den skivan, ni vet hur det är, viss musik hör väldigt mycket ihop med vissa perioder.

Och så är det också med Lisa Ekdahl. Kopplar ihop hennes röst väldigt mycket med hoppfull vårvinter 1994 och det gör ju förstås att en isande kall vintermorgon 2006 blir flera grader varmare.