Efter Hultsfred... utan att ha varit där

Känner mig dagen efter i dag. Allt är väldigt lugnt i jämförelse med ett antal hektiska dagar med Hultsfredsbevakning. Och jag som inte ens varit där. Men det känns så. Har ju följt Smålandspostens utsända och redigerat och webbat deras alster som kommit i en strid ström.

Så det känns nästan som att jag också känt grusdammlukten på väg in till festivalen, käkat den där Smålandsrullen eller grekiska grillspettet utanför Stora dans, doppat tårna i Hulingen.

Det är som Andreas skriver, det finns en speciell Hultsfredskänsla som gör att man köper festivalen även om programmet inte är riktigt så spännande som man kunde önska sig.

Och jag har inte varit där sedan 2003.

Det har varit annat som varit viktigare. Men jag vill gärna åka dit nästa år.