Barn behöver mänsklig kontakt

 BRIS, Barnens rätt i samhället, har låtit meddela att nu ska organisationen bli professionell. 600 frivilliga avspisas för att den nyblivna chefen/generalsekreteraren Kattis Ahlström ska kunna koncentrera sig på att leda tio formellt kompetenta och anständigt anställda barnavårdare. Allt i den ekonomiska effektivitetens namn. Och det kanske behövs – 2011 gjorde BRIS en rejäl förlust.

Men det finns ett annat sätt se på BRIS omorganisation. BRIS utvecklas från en verksamhet buren av de många som verkar utan att synas till att blir en professionell organisation driven av få som syns väl med en kändis som främsta affischnamn.

Synligheten förför till att ägna mer tid åt att bevaka organisationens intressen än barnens. Den frivilliga organisationens tänjbarhet ersätts av den formellas reglerade arbetstider.

Kattis Ahlström må kunna disciplinera en arenapublik om 6 000 och trollbinda soffsittande tv-tittare som är långt fler än 600 000. Men hon är uppenbarligen inte kvinna nog att organisera 600 engagerade och omsorgsfyllda medmänniskor som bara vill barnens bästa.

600 människor innebär att barn över hela Sverige haft en chans till mänskligt kontakt när familjen inte räckt till. Barn må i dag leva intensivt också i digitala världar och BRIS personal må utveckla digital virtuositet men att hävda att barnens intressen därmed blir mer effektivt tillgodosedda visar på missriktad rationalisering.

I ett svenskt samhälle där professionalisering redan eroderat det sociala och emotionella kapitalet behöver barn i första hand nära och vardaglig medmänsklighet.

BENGT JOHANNISSON

professor och klassmorfar