Behövligt läkarstöd behöver kompletteras
För det handlar nu om deras ork och arbetsmiljö som arbetar på golvet i vårdyrkena (läraryrken likaså) Det är inte en liten sak för en liten klick i en tänkt ”företagsledning”. Detta är en stor sak som gäller de arbetandes dagliga verklighet vilken utförs på skattebetalarnas och därmed patienternas delegation som man inte självsvåldigt får ha som sin lekstuga. Eller som karriärpost. Bort från den piedestalen!
I sin artikel beskriver läkarna den verkliga arbetssituationen bland sjuksköterskorna. Det är vad regionledningen främst bör ge akt på. En oerhörd arbetsbelastning som inte kan lösas med enbart högre löner. Läkarna ser och blir trötta (ett ofta återkommande ord) redan av att se på situationen för medarbetarna som är på väg att gå under av de pålagda bördorna. Hurdan är då tröttheten bland dem som är mitt i den! Där återhämtning är en närmast okänd verklighet. Vad tänker patienterna om den behandlingen av personalen?
Är regionledning med byråkrater och politiker så blinda och förhärdade inför verkligheten när det gäller sjuksköterskornas med fleras överbelastning, då är det beviset på att ledningens synförmåga är så starkt reducerad, att det finns skäl att ifrågasätta styrförmågan. Är det de så kallade ”styrdokumenten” som förblindar så att man bortser från den faktiska verkligheten, då är det hög tid att kasta dem i papperskorgen. Och sedan se verkligheten – inte pappersillusionen eller önskedrömmen om tyst personal.
Till detta som måste förkastas kommer också den påtagliga nonchalans som synes prägla regionledningen. Att inte beakta deras situation som är både bekymrade och utmattade och på väg att duka under är tecken på verklighetsfrånvaro. Tyder på ett psykopatiskt drag.
Det gäller nu för er att först och främst ge akt på dessa allvarliga arbetsmiljöproblem (personalbehov och rimliga arbetsförhållanden) i stället för att hänvisa till allt ”storslaget och visionärt” som är långt bortom synfältet. De flesta skattebetalare blir förr eller senare också patienter. Och fler blir de. Inte oväntat.
Per Gustafsson, Vislanda
