Debatt: Vägen till den friska vården
Nu brådskar det. Vård och omsorg står inför många skiftande problem både nationellt och lokalt. Kompetensförsörjningen är den största akuta utmaningen för att klara välfärden idag och de närmaste årtiondena. Därom råder näst intill total enighet i debatten. En stor del av problemet hänger samman med att det är svårt att behålla medarbetare och att man inte orkar arbeta heltid. Enligt IVO orsakas situationen huvudsakligen av bristande arbetsförhållanden och inte av andra orsaker som för få utbildade eller pensionsavgångar. Det finns heller inte arbetskraft ens på pappret att tillgå över huvud taget framgent. Andra grepp är därför helt nödvändiga enligt framtids-bedömningar som verksamheterna själva gjort. Läget är med andra ord alarmerande och räddningen måste sökas här och nu av egen kraft och förmåga.
Större andel av arbetstiden ska tillfalla direkt och indirekt möte och personlig insats visavi den enskilde brukaren. Sverige uppvisar svaga siffror här vid internationella jämförelser. Sidoarbete bör minimeras eller automatiseras och en obligatorisk procentandel av arbetstiden ska tillfalla kärnverksamheten, exempelvis 80%. Idag fungerar det vanligtvis tvärtom. Nya arbetssätt bör också prövas mer frekvent och inte sällan i kombination med digital teknik där den enskilde får en större roll efter förmåga. Mobila vårdteam i hemmet i kombination med med monitorrering för informationsutbyte är ett sådant exempel.
Delaktighet och utveckling genom att nå kommunikation – inte minst ”bottom-up”- via systematiskt och självständigt arbeta med förbättringar längst ut i verksamheterna är grundläggande. Både för trivsel och för att successivt nå ett lärande utifrån vardagens erfarenheter. En så kallad ”lärande organisation”. Ett gammalt slitet begrepp som länge omhuldats men sällan förverkligats. Belöningssystemet för medarbetarna kan medverka här och på olika sätt belöna innovation. Hur man mäts styr beteendet. En annan nyckelfaktor utgör smarta arbetsscheman för 24/7-verksamheter som lever upp till nutida krav på arbetsmiljö och modern livsföring.
Framgångsfaktorn för personliga tjänster är att kunna engagera den enskilde i samspelet givare-medskapare. Liknande ansatser görs redan idag – som exempelvis patientkontrakt – säger kanske någon. Men det gäller att ta ett stort kliv framåt och förmå den enskilde – efter förmåga – till en aktiv del av utvecklingsstrategin. Inte sällan i kombination med digitaliseringslösningar och AI. Ett nytt kunskaps- och kompetensområde som benämns relationskompetens vidareutvecklas. Att skapa ledarskap med tillit till professionen som nu hyllas räcker ej till såvitt inte vårdtagaren bjuds in att aktivt medverka.
Den bästa vård och omsorgen är den som inte behövs. Verksamhetens tyngdpunkt ligger idag i den reparativa (reaktiva) åtgärdssfären. Modern teknologi och biologi kan hjälpa oss i den proaktiva strävan att bättre arbeta förebyggande än idag. En spännande utveckling pågår som bekant här med nya framtida möjligheter att förhindra sjukdomsuppkomst. Dagens akuta problem måste verksamheterna nu själva dock ta hand om direkt. Vården mår inte bra och måste snabbt tillfriskna.
Bengt Wellermark, tidigare kommunstrateg och IT-entreprenör
