För vem är maten i skolan?

Det låter jättebra – eller hur?

Låt oss då titta på hur en sådan matsedel ser ut och vad den innebär i verkligheten.

Du kan välja vegetariskt alternativ eller inte, men det gäller att du äter rätt kolhydrater och tillbehör. Du får inte blanda. Väljer du inte soppan så får du inte ta brödet. Väljer du inte pytt i pannan får du inte ta det stekta ägget et cetera.

Under exempelvis föregående vecka (i skrivande stund) har det på den icke vegetariska menyn serverats selektiv mat, det vill säga uppdelat innehåll en av fem dagar. Resterande har maten varit ihopblandad i såser eller grytor.

Vad tror ni detta leder till för de barn som inte äter vegetarisk mat? Som inte tycker om ihopblandad mat? Det vill säga 8 av 10 elever i min klass. Det ska jag upplysa er om. De äter kolhydrater! De smyger sig förbi kantinen och lastar upp pasta, matvete, potatismos. Grönsakerna då? Dem går de också gärna förbi. Sällan finns ”rena” byttor med gurka, tomat och sallad. Det görs jättefina goda blandsallader – som vi vuxna äter. Men barnen har tur, de som tycker om knäckebröd kan äta sig mätta på det.

För vem är maten?

När jag ser detta blir jag frustrerad både som lärare och mamma. Som lärare innebär det att jag får trötta och ofokuserade elever under en tredjedel av skoldagen, vilket leder till mindre fokus på inhämtande av kunskap och mer fokus på konflikthantering.

Som mamma innebär det att jag får hem mitt barn trött, orkeslöst och med ont i huvudet.

Ska det vara så här?

Förslag man har fått till sig är att antingen skicka med extra mackor och frukt hemifrån eller att ta barnet till en läkare som ser till att barnet får önskekost.

Vad sägs om att åtta av tio barn i en klass får den mat de önskar sig? Det vill säga protein, kolhydrater och sallad var för sig?

Detta skulle leda till mindre arbete för kökspersonalen och mindre svinn. För barnen skulle det innebära att de blir mätta, studiemotiverade och inkluderande barn. Man kan göra varierad kost, men ändå ha den uppdelad. Mitt barn äter väldigt varierad kost, men vill lägga ihop det på tallriken själv.

Man har som ledord i skolan ”ta lite mat och sedan mer om du orkar”. För att minska svinnet.

Då har jag en glädjande nyhet! I det långa loppet så blir Växjö kommun en vinnare i minsta matsvinn.

Barnen tar nämligen så pass lite av maten (förutom kolhydraterna då) så på sikt kan man justera inköpen till minimum av proteinet (som är det dyra inköpet) och öka på kolhydraterna. Då har vi fått billigaste möjliga matsedel.

När ska ni inse detta och börja tänka på barnen och en hållbar framtid?

Hälsningar från lärare/mamma