Har ni aldrig varit utarbetade?
På den problematik som handlar om personalens återhämtning nämns ”återhämtningsaktiviteter”. Det ger ju besked om att man inte är insatt i vad det innebär att vara utarbetad till bristningsgränsen. För då frågar man inte efter ”aktiviteter”. Det är inte attraktivt. Det är återhämtning i form av grundläggande vila och ”personliga vilopass” som efterfrågas.
Den andra kommentaren gäller behovet av fler fötter, ben och huvuden som avhjälper den ovannämnda problematiken. Det problemet berör inte cheferna. Det så kallade ”slimmandet” måste upphöra och luften i systemet ökas. Hur ofta har inte behovet av realistisk grundbemanning påtalats. Det gäller i alla de olika vårdsammanhang där region och kommun är ansvariga vårdgivare. Man behöver också tänka om när det gäller tjänstgöringsgraden. Många tänker fel om att hundraprocentig tjänstgöringsgrad är ett allmänt önskemål. Här behövs större flexibilitet. Ja, jag vet att det är sämre företagsekonomiskt. Men här är frågan om personalens situation, inte ”företagets”. Utan personal som orkar hjälper varken utbildning, kommunikation eller kompetens. Alla är inte heller ute efter att göra ”karriär” som en del tycks anse självklart. Göra sitt jobb räcker för många. Men det blir svårt när förutsättningar inte ges.
Vad är det alltså för ”förändringsarbete” chefer och politisk ledning är upptagna av? Det är stora olikheter i vari det nödvändiga förändringsarbetet består. Det nödvändiga för en nersliten personal är att ovannämnda brister prioriteras framför högtflygande visioner och planer som snarare går i en annan riktning. Den som går ut på att minska personalbehovet. Och öka belastningen på dem som är kvar. Är inte utmattningsrisken uppenbar?
Per Gustafsson, Vislanda
”Vad är det alltså för ”förändringsarbete” chefer och politisk ledning är upptagna av? Det är stora olikheter i vari det nödvändiga förändringsarbetet består.”
