Insändare: ”Hur kan vi tillåta att ständigt kaos är det normala i skolan idag?”

Min dotter har tappat tron på vuxenvärlden. Hon säger att hon gett upp. Hela hennes kropp, de hopsjunkna axlarna, sorgsna ögonen, luggen som hänger fram i ansiktet, berättar att hon befinner sig någon annanstans än här. Närvarande i nuet. På löpsedlarna basuneras det ut – var här och nu! Lev här och nu och må bra!

Min dotter berättar att vuxna låter andra barns behov att skrika rakt ut, slå i dörrar, att kasta hårda föremål i huvudet på henne när hon minst anar det överglänsa hennes behov. Vanligtvis går det hela onoterat förbi, i bästa fall en tillsägelse som inte följs upp. Hon säger att här och nu försöker hon försvinna från sin egen kropp för att slippa känna. Trycka bort det som är ångest och oförmåga att hantera stress i en värld som inte tillåter barn att återhämta sig. Hon har slutat vara arg på orättvisan i att olika regler gäller för barn i skolan och där hennes behov av lugn alltid hamnar i sista hand. Där vuxna varje dag lär henne att hon inte räknas.

Vad gör vi mot våra barn? Det är vi som är vuxna som bär ansvaret för att fler barn mår sämre och sämre. Det är vi som lär dem att om man följer regler, visar respekt för andra och har behov av lugn under skoldagen så är det bra för då får de vuxna tid åt de som inte gör det. Vi lär dem att förminska sig själva och sina behov. Hur kan vi tillåta att ständigt kaos är det normala i skolan idag? Det är dags att börja lyssna på alla barn, innan det är för sent.

Anonym mamma